torsdag 16 april 2015

Brottslig, Kriminell, Lagöverträdelse eller Förbrytare?

Mina frågor är:

  • Hur laglig är du?
  • Har du begått någon brottslig förbrytelse eller förseelse?
  • Brutit mot några regler?
  • Överträtt vad som står i lagen?
  • Är du kriminell och borde ha kriminalvård?
  • Tror du att Kriminalvården ger kriminella vård?
  • I så fall, tror du att den fungerar?
  • Vet du vad kriminalvården kostar dig?
  • Finns det vårdare med vårdutbildning inom Kriminalvården?

Om ni bara visste vad era skattepengar går till,  så skulle ni inte vilja jobba en dag till! Det är så jag kan tänka mig att många kriminella tänker, som vet vad kriminalvård innebär... Därför finns det återfallsförbrytare!

Självklart så finns det solskenshistorier, men tror du att det beror på Kriminalvården?
Personligen tror jag att det beror på andra faktorer i livet. Att man blir mamma eller pappa, att man blir allvarligt sjuk eller att någon närstående dör, som gör att man omvärderar sitt liv! Det är alltså bara vad jag tror, för jag har inget förtroende för Kriminalvården - som är Sveriges 4:e största myndighet...

Under mina snart tre år inom deras "vård", så har jag hela tiden ställt mig frågande till vad Kriminalvården menar med sina mål och visioner?! Deras uppsatta mål och visioner stämmer nämligen inte ett dugg överens med verkligheten! Detta gör att MAN blir bitter, frustrerad, hatisk, likgiltig, apatisk, svårmedgörlig och obstinat - om vartannat!!! Det blir i sin tur mycket förvirrande och inte blir det heller bättre när ens tankar och känslor nonchaleras... 
Det i sin tur gör att man blir okänslig, kallsinnig och helt enkelt känslokall inför omvärlden! Man börjar utveckla ett asocialt beteende, som betyder att man blir en samhällsfarlig medborgare...

Bara så ni vet, ni som röstar för hårdare och längre straff! 
Ta reda på fakta om vad Kriminalvården egentligen sysslar med!!! 
Vi intagna är bara boskap för dem, vi gör så att andra har jobb att gå till...
För vad som sker bakom dessa murar, burar och galler är inget annat än så som djur behandlas! Kan också liknas med en dagisverksamhet - där vi nästintill måste be om att få gå på toan, hämtas och lämnas, sitta i ring och meddela vart vi ska ringa - följande dag, gå i led - varken för snabbt eller för långsamt och sedan "mjölkas" vi på surt förtjänade slantar på dyr kioskverksamhet!!! 

Muuu....

fredag 27 februari 2015

Franciskus Bön...

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

HERRE, gör mig till ett redskap för din frid!
Låt mig bringa kärlek där hat råder!
Låt mig bringa förlåtelse där orätt har begåtts!
Låt mig skapa enighet där oenighet råder!
Låt mig bringa tro där tvivel råder!
Låt mig bringa sanning där villfarelse råder!
Låt mig bringa hopp där misströstan råder! 
Låt mig bringa ljus där mörker råder!
Låt mig bringa glädje där sorg och bedrövelse råder!

'''''''''''''''''''''''''''''''
O, Mästare! Låt mig inte så mycket söka att 
bli tröstad, som att trösta.
Inte så mycket att bli förstådd, som att förstå.
Inte så mycket att bli älskad, som att älska.

'''''''''''''''''''''''''''''
Ty det är genom att ge, som man får.
Det är genom att glömma sig själv, som man finner sig själv.
Det är genom att förlåta andra, som man själv får förlåtelse.
Det är genom att dö, som man uppstår till evigt liv.

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

P.S. Tar en längre paus nu och förhoppningsvis så överlever ni - precis som jag!

Frihetsberövad...

... Kan man vara på flera sätt! För berövad på sin frihet att få vara den man är - kan räcka!

Något jag väl känner till ur mitt eget liv nu och sedan en lång tid tillbaka, då jag egentligen  - var fri...

Helt fri är man ju aldrig, då man har tagit på sig ansvar. Ansvar för till exempel barn, djur, arbete och dylikt. Fast trots detta ansvar finns det tid för egen - Frihet...

En Frihet - som till och med är grundlagsstadgad!!!
Trots detta har speciellt kvinnor (jag) känt sig fängslade i sina egna liv. I många fall kan det bero på - Uppfostran och genom den kan man fastna i ett livsmönster som är otroligt svårt att ta sig ur!!! Hur man än vänder och vrider på sig ut och in så gör man alltid någon besviken...

Vissa går det så illa för att man (jag) försöker att ta sitt eget liv, för att man (jag) inte längre står ut i frihetsberövandet på det ena eller andra sättet! Andra (jag) blir avstängda känslomässigt och blir på så sätt olyckliga, deprimerade, ångestladdade m.m... Sen finns det en del som tar till våld (jag) mot andra i sin omgivning, då man i frustration över sin livssituation hålls tillbaka från sitt verkliga Jag!!! 

Av egen erfarenhet - vet jag att det är så och i vilken ordning detta sker är nog mycket individuellt, för varje människa! Det finns ju även många som tar till droger för att stå ut i/med sina liv... Den närmsta drogen jag själv tog till var alkohol för att fly från verkligheten, men tyvärr kan jag inte fly längre - där jag nu befinner mig - då ingen alkohol tillåts här på anstalt!!!

Så med detta skrivet - får jag leva i mitt frihetsberövande gånger två, på alla sätt och vis. "Inlåst och i en mycket svag position" och inte längre fri och stark, som jag uttryckt mig tidigare, att jag var - i ett brev till Expressen, i oktober 2012...

Då hade jag några månader innan gjort slut på ett liv i fångenskap, ett liv som jag har återupprepat om och om igen i mitt vuxna liv! Ett livsmönster som jag själv har försatt mig i och försökt att fly ifrån - utan framgång...

För när jag väl kommit så långt till att jag vet;

  • Vem jag är!
  • Vad jag vill!
  • Vad jag får!
  • Vem jag Älskar!!!
  • Och blir Älskad av!!!

Då är det för bra för mig - för att få bestå och för att mina nära och kära skall låta mig få vara där, då rycker dem ifrån mig allt... Det är väl vad dem tycker mig vara värd - ett olyckligt liv... Eller??


Job 1:21  "Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter. Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn"

Job 3:1- 26   "Job förbannar sin födelse" 




måndag 16 februari 2015

Att förhöra ett vittne...

... är en ny bok som jag läst och hittat även i den något intressant, som jag vill dela med mig av. Jag citerar som vanligt följande;

"De flesta vittnesmål är antagligen felaktiga i mer eller mindre väsentliga avseenden."
- Jag har en lång lista på det som jag kan dela med mig av, vid tillfälle.

"Människor uppfattar för det första yttervärldens signaler olika..."
- Det finns det också bevis för.

"Även om de grundläggande fysiska  förutsättningarna framstår som lika, uppfattar människor en och samma händelse på olika sätt."
- Ta till exempel IWs ex som säger att han var medvetet elak medan hans dotter säger att han aldrig var medvetet elak.

"Det går därför inte att lita på att ett vittne har sett det hon säger sig ha sett."
- I mitt fall har utredarna valt att lita på allt som gått emot mig, för att fälla mig.

"Iakttagelser påverkas av värderingar, vilket leder till en selektiv perception."
- Alla vet väl vad landsortsbor har för värderingar om 08:or.

"Det finns dessutom en strävan hos människan att göra om en iakttagelse så att den blir så logiskt sammanhängande som möjligt..."
- Något som IWs närstående varit bra på för att få honom i bättre dagar och mig i sämre.

"Föra att få händelseförloppet att framstå som logiskt fylls luckorna i en iakttagelse ut med omedvetet påhittade detaljer."
- Till exempel pensionatparet uttalande om att jag skulle velat dölja att jag ringde för IW. När jag i själva verket hade befunnit mig långt borta ifrån honom av förklarliga skäl.

"Iakttagelser förvanskas också av tidens tand."
- Det är dotterns vittnesmål ett bra exempel på, vad det gäller vad som hände den 11 september 2011.

"Fördomar, värderingar, förvrängningar och önsketänkande styr delvis minnet av en iakttagelse."
- Mycket i mitt fall skulle jag med bestämdhet vilja uttrycka mig.

"När minnet bleknar uppstår ytterligare tomrum och dessa fylls också ut med omedvetet påhittade detaljer."
- I mitt fall är jag övertygad om att det är medvetet påhittat.

"Risken finns att vittnena omedvetet fyller ut sina minnesluckor med de publicerade bilderna."
- Vad fint att tidningarna då valt den värsta bilden av alla i den videorekonstruktionen som jag ställde upp på och inte fler som skulle påvisat nödvärnet.

"minnet förvanskas alltså i en ständigt pågående process."
-Till exempel f.d arbetskollegans, pensionatparet och delvis yngsta dottern ändrande avgörande detaljer, som dem förhörts om.

"Till detta ska slutligen läggas att det naturligtvis inte är helt ovanligt att vittnen ljuger."
- Det har bevisligen inte utredarna brytt sig om i mitt fall. Bara vad som varit till min fördel har bedömts som icke trovärdigt.

"Sammanfattningsvis är det alltså så att vittnen ser fel, hör fel, uppfattar fel, minns fel, förskönar, förtränger, glömmer, fyller ut, ljuger..."
- Så sant, så sant och det ska jag i framtiden skriva en bok om liknande den jag nu citerar ifrån av Per E Samuelsson.

"Slutsatsen är att de flesta vittnesmål antagligen är felaktiga i mer eller mindre  väsentliga avseenden."
- Ändå är jag dömd till 14 år för mord på andra - och tredjehandsuppgifter. Dessutom efter en mycket undermålig utredning, på alla sätt och vis. Mer om detta finns i min resningsansökan att läsa.

"Man kan, mot denna bakgrund, fråga sig om våra domare verkligen tar tillräcklig hänsyn till alla dessa felkällor,  när dem bedömer trovärdigheten hos ett vittne."
- Uppenbarligen inte! Jäv!

"Många advokater hyser nog åsikten att domare alltför ofta underlåter att underkasta vittnesmål en tillräcklig kritisk analys och istället tar för givet att allt som ett vittne berättar också är sanning."
- Kanske författarens kollega också kan hålla med om det.

"Det är då vikten av att advokaten behärskar sin förhörsteknik träder fram."
- Eller läser på mer om sitt fall och går igenom förundersökningsprotokollet med sin klient. I alla fall en gång innan huvudförhandlingarna.

Fortsättningsvis i boken handlar den om advokatens ansvar vid vittnesförhör, som jag skulle kunna fortsätta med att citera och kommentera. Nu låter jag bli det då jag blir arg av att bara läsa andra meningen; "Det är advokaten som väljer vittnen, anger bevis - och förhörstema och ställer alla frågor..." Suck! Min advokat kallade INGA vittnen till min fördel. INGEN! Ville han verkligen vinna målet, kan man fråga sig?!

Jag hoppas ni nu har förståelse för varför jag har ett stort behov av att använda mig av yttrandefriheten. Jag skulle önska att fler stod upp för mig och gjorde detsamma, men det verkar vara svårare för en tjej eller kvinna i rättsfrågor att få hjälp. Varför är det så? Ligger förklaringen till detta i ett ojämlikt, föråldrat och manligt rättssystem? Jag tror att de manliga i samhället känner sig hotade* av de starka kvinnorna som tar för sig, så att dem gör allt för att inte släppa fram oss. Männen håller som vanligt ihop för att motverka feminismens framfart, speciellt i Rättsväsendet. Kvinnor i sin tur håller som vi alla vet inte varandra om ryggen, vilket är sorgligt. Kan hoppas att Sveriges första kvinnliga justitiekansler Anna Skarhed kan göra skillnad. Det är i alla fall vad jag ska arbeta för i framtiden.

* Exempel på detta finns också i mäns hat mot kvinnor på nätet. Till exempel i min flashback-tråd där rädda gossar utan ett eget liv sitter och kommenterar.

"Only the dead fish follow the stream."






Självkänsla...


Handlade ju det förra inlägget om och att inte riktigt sätta värde på sig själv. Det är vad mina barns faster förstod att det handlade om den 30 Maj 2012. Lite mindre än en månad innan det ofattbara hände. En av mina döttrar hade då skrivit på sin facebook följande, efter att faktiskt det så kallade "huvudvittnet" hade önskat mig lycka till med flytten trots att hon följt mig på fejjan.

Citat:
"Min mamma förstår inte mig när jag ogillar att hon är tillsammans med ett svin som misshandlat henne, som hon nu ska flytta till. Kan man va så korkad i skallen. Vad är det hon inte förstår? Jag begriper inte, och alla hennes "fb - vänner" uppmuntrar henne till att göra det: vad är det för djävla vänner!?! Kan ni sluta upp med det?! Trodde jag skulle få tillbaka min mamma igen, men som det ser ut nu och sen en tid tillbaka så är hon inte kvar i mitt liv längre. Jag glömde nämna att hon blev hotad att bli dödad också, det känns ju jättetryggt! Jag vet inte vad jag ska göra för att hon ska ändra sig. Hon har ju fem barn att ta hand om också, men de ska hon splittra på också. Jag hoppas att fäderna till barnen kan sätta stopp för denna flytt. Jag vill verkligen inte att mina syskon ska bo under samma tak som en misshandlare..."

Det blöder i  mitt hjärta nu när jag läser och skriver detta. Hur tänkte jag? Hur kunde jag?!

Förlåt räcker inte och jag vet att jag aldrig kommer att bli förlåten. Jag räknar i alla fall inte med det. Det är inget jag någonsin kommer att kräva och jag förtjänar heller inget förlåt.

Jag kan bara ursäkta mig med att jag inte förstod. Jag försöker fortfarande förstå hur jag tänkte, vad jag kände och varför jag lär mig förledas. Jag förstod inte heller hur viktig jag var för mina barn. Hur dem påverkades av min dåliga självkänsla.

Fastern skriver; "Tycker att det är sorgligt åt alla håll att självkänslan är såå liten och svag att man inte tycker att man är värd mer än stryk..."

Det var fler som höll med min dotter om att jag var korkad, tyckte att det var sorgligt, ogillade mitt val och stöttade dottern i detta inlägg. Utöver fastern var det min bror, brorsbarn, mina kusin, mitt ex, min väninna och hennes vänner. Ändå tog jag inte åt mig av kritiken. Jag begrep inte heller då fäderna till mina barn vägrade att skriva på flyttanmälan till Högbo. Självklart tycker jag själv nu att jag var korkad och att det var och är sorgligt i och med allt som sedan hände.

Trots allt vill jag ändå be om förlåtelse till alla som jag sårat. Det var aldrig min avsikt att det blev som det blev...

En anledning till mitt dåliga mående

Mitt mående har jag ju varit inne på tidigare och en orsak till detta ska jag beröra nu.

Tanken slog mig och varför inte skriva ner den, för att göra den mer förståelig.

Det är nämligen så att de karlar jag varit tillsammans med har en sak gemensamt. Inte alla, med de flesta har vuxit upp endast med sin fader eller så har fadern i familjen varit väldigt dominerande. Mödrarna har med andra ord lärt sig att ta skit, men varit förlåtande och omsorgsfulla. Sönerna, alltså mina f.d karlar har därför ogillat eller till och med hatat sina fäder. Men kärleken till sina mödrar har varit större med undantag när de känt sig svikna då omsorgsbilden brustit. Då har dem kallat sina mödrar med skällsord och tyckt att dem inte är vatten värda. Detta har gjort att de utvecklat olika personligheter för att för att överleva sina trauman.  stora drag har det tvingats vara starka, tuffa och hårda, men egentligen så var dem sårbara, rädda och ledsna. Egenskaper som kommit fram senare i förhållandet, som inte var lika tilltalande. Det är där jag kommer in i bilden. Jag har varit deras mödrars substitut som försökt att trösta, glädja och läka. Jag har samtidigt känt mig behövd och det är vad jag också har varit. Deras jakt på den rätta kvinnan som liknar deras mor har dem hittat i mig. Den omsorgsfulla, tröstande och förlåtande med stort hjärta. Det har gjort att dem slappnat av och känt sig trygga.

Trygg har däremot inte jag känt mig, för jag har sedan barnsben också levt i ett mer eller mindre kaos. Så när det blivit för tryggt för mig, har jag känt mig uttråkad. Då har jag tyvärr haft förmågan att skapa mer eller mindre kaos själv. Detta för att det varit normaltillståndet för mig som är en trygghet i sig. Dock med ett dåligt mående till följd.

Men vad jag också vill komma fram till i detta är, att när den första tidens förälskelse lagt sig, frågar jag mig själv om det är kärlek jag känt. Alltför ofta har jag kommit fram till att det inte är det. För det jag känt är omsorg till en stackars pojke som haft en jobbig barndom.

Att upptäcka att man inte är kär längre ställer i sin tur till med problem, vilket det gjort för mig i några förhållanden. Jag har då försökt att göra slut med dålig framgång. De har nämligen vägrat att lämna mig och hotat med att de ska ta livet av sig och målat upp bilder av att dem inte skulle kunna leva utan mig. Lättmanipulerad som jag är, har jag därför stannat kvar till följd av ett dåligt mående. När jag rest mig igen ur detta, har jag gjort tappra försök att avsluta förhållandet och så höll jag på ett flertal gånger i mina relationer. Varje försök ledde till att jag sårade dem ännu mer.

De i sin tur har fått mig att känna skuld, skam, ångest, oro, panik och stress som jag sökt för och har därför blivit sjukskriven i längre perioder.

Nu handlar ju inte sjukskrivningarna endast om de dåliga relationerna hemma. För under tiden haft jag ju haft arbete, barn, föräldrar, syskon och vänner som påverkat och påverkats. Arbeten som krävt 100% som jag inte kunnat ge. Barn och allt vad det innebär, där man känt att man inte räckt till. Föräldrar som brytt sig, men ibland lite för mycket som jag inte klarat av. Syskon och vänner som stöttat och ibland tyckt till som varit förvirrande.

Så i allt detta har jag tappat bort mig själv:

  • Vem är jag?
  • Vad vill jag?
  • Vad gör jag?
  • Vad får jag?
  • Vad kan jag?
  • Vad känner jag?
Känslor och tankar har varit svåra att sortera. Känsla och förnuft har inte dragit jämnt. Medelvägen var att stå ut i förhållandena för barnens skull och för att jag inte var tillräckligt stark att ta mig ur.

I mitt förhållande med IW var det för att jag tidvis inte var tillräckligt stark. Sen gjorde han mig heller aldrig uttråkad, för tryggheten infann sig aldrig med honom. Han rockade mig som ingen annan lyckats med tidigare. Han skapade kaos som jag själv gjort tidigare, som fick mig att känna mig levande, på något besynnerligt sätt.

Fast i den berg - och dalbana kom mina barn i kläm, vilket jag inte uppmärksammade i den fartfyllda karusellen. Bara när jag hoppade av och lämnade tivolit insåg jag vad jag ställt till med. Följden av detta blev åter igen skuld, skam, ångest, oro, panik och stress med i sin tur sjukskrivning.

Jag var då inte heller vatten värd och kallades med skällsord, både av mina barn och av IW, om vartannat under vårt jo - jo - förhållande. Från att vara älskad över allt annat på jorden till den mest hatade, som givetvis fick mig att känna mig urusel, utbränd och mer därtill.

Idag snart tre år efter det ofattbara, har det blivit ännu värre. Fler hatar mig och kallar mig med skällsord, som jag givetvis har förståelse för. Jag har även samma känslor kvar i kroppen, som får mig till att må dåligt. Fängslad precis som förr. Arbete, barn, föräldrar, syskon och vänner har jag kvar och det är precis som förr.

Nu vet jag dock:

  • Vem jag är!
  • Vad jag vill!
  • Vad jag gör!
  • Vad jag får!
  • Vad jag kan!
  • och Vad jag känner!


Så låt mig snälla få vara där! 

  • Kanske var det av den anledningen som jag kom hit?! 
  • Att finna mig själv, 
  • Ta hand om mig själv, 
  • Rannsaka mig själv, 
  • Förlåta mig själv, 
  • Älska mig själv 
  • och Värdesätta mig själv.


Love, Peace and Understanding!

onsdag 4 februari 2015

Citat ifrån mina barns kort och brev.

"Du skrev i ett brev förut att vi förtjänade en bättre mamma, men vi kan inte ha en bättre mamma."

"Hej mamma! Jag saknar dig! Puss % Kram! Ring mer! Älskar dig! Önskar du var här!"

"Ha det så bra så länge, så hörs vi snart igen! Puss och kram, jag älskar dig!"

"Hoppas allt är bra med dig och att hörs snart igen! Puss och kram, jag älskar Dig Mamma!"

"Hej min älskade Mamma! Jag förstår Dig Mamma!"

"Hej min älskade Mamma! Jag förstår att humöret inte alltid är på topp. Vi alla har sådana perioder. Ingen fara. Skriv snart det känns bättre. Ingen brådska, du vet ju hur dålig jag kan vara på att höra av mig till dig. No hard feelings! Ha det så bra så länge, så hörs vi snart och ses! Första februari var det bokat, eller hur? Längtar! Puss och kram! Jag älskar dig Mamma!"

"Hej på dig min kära mamma! Det passar bra tycker jag för jag känner Mig glad och känner stor längtan till lördag! För då får jag äntligen träffa dig igen! Puss och kram, jag älskar Dig!"

"Hej Mamma! Jag blev väldigt glad när du ringde mig igår och grattade mig på namnsdagen! Du var den första som gjorde det och då var klockan redan halv sex på kvällen. Efter att vi hade lagt på postade jag ett inlägg på facebook där jag tackade dig älskvärt. Jag längtar tills vi ses snart gen, det var så trevligt sist när vi var i lägenheten. Puss och Kram, Jag Älskar Dig Mamma!"

"Hej min älskade mamma! Senast vi pratade var det inte alls bra med mig, men det kändes väldigt skönt att få prata en stund med dig. Hoppas det inte kostade dig alltför mycket. Men jag uppskattar varenda minut som jag får prata med dig. Det var skönt att få lätta på mitt tunga hjärta jag har. Inget som jag kan göra till pappa direkt. Så är evigt tacksam för att du hör av dig till mig och kollar hur det är med mig. Du gör det faktiskt oftare än vad pappa gör. Sjukt ändå, att jag pratar med dig oftare än vad jag gör med pappa som faktiskt kan ringa oftare än vad han gör utan att det ska kosta skjortan, som det kanske gör för dig när du ringer till min mobil. När jag har hört av till pappa, har jag i alla fall frågar hur det är med han... Men inte får jag någon fråga tillbaka... Det är tur att jag har dig som bryr dig om mig!<3 Angående  6 augusti så kan både jag och J besöka dig! Så vi ses då! Puss och kram, Jag älskar Dig!"

Med detta skrivet så förstår jag nu själv att jag bör ringa mina barn oftare än vad jag faktiskt gör och det är för att jag tyvärr underskattar mig själv. Alltså inte som f****n tror att jag överskattar mig själv, som hon uttryckte sig idag. Som tur var tog jag inte åt mig av hennes idioti, mer än att jag nu skrivit av mig kring detta. Förlåt mina Älskade barn att jag använde mig här av era fina brev och kort. 
Puss och Kram! Jag Älskar Er Alla!



En skoluppgift som jag vill dela med mig av.

Elsa är 44 år och är en 5-barnsmamma till fyra döttrar och en son. Barnen är mellan 12-23 år. Hon själv är det fjärde barnet i en syskonskara på fem, som har växt upp med sina föräldrar i ett flertal förorter söder om Stockholm. när hennes föräldrar träffades hade hennes pappa två barn med sig till boet och hennes mamma ett barn och gemensamt fick dem Elsa och hennes 5 år yngre syster. När hon föddes var hennes stora syskon 5, 6 och 8 år.

Elsa gick gymnasieprogrammet Handel- och kontor och började därefter arbeta inom kontor direkt efter att hon slutat skolan. Efter det har hon studerat vidare till företagsekonom, sedan varvat med kontorstjänster i flera olika branscher. Mest administrativt såsom sekreterare, receptionist, innesäljare, inköpsassisent, ekonomi- och redovisningsassistent. Hon har också arbetat som säljande chaufför. lastbilschaufför och butiksbiträde. Även ströjobb som paketsorterare, städare, homepartysäljare, skadesanerare, reklamutdelare och gyminstruktör, ställt upp som sommarvikarie på kommunens förskolor.

På fritiden tycker hon om att umgås med sin familj samt motionera om tiden räcker till för det. Några stora hobby-aktiviteter har hon inte mer än att hon älskar att fotografera allt som kommer i hennes väg, från stort till smått. Sedan delar hon bilderna på olika Communityforum, via bloggar eller genom hennes hemsidor på Internet som hon har haft under åren. Första hemsidan hon html-kodade var 1988. En hel del resor har hon också hunnit att göra både med och utan barn.

I träningsväg gillar hon allt som inte kostar en förmögenhet, därför har det blivit mest jogging, cykling, simning och styrketräning för hennes del. Däremot har hon unnat sina barn att få utöva fritids- och idrottsaktiviteter såsom babysim, skogsknyttar, skogsmulle, skridskoskola, barnrytmik, gymnastik, fotboll, karate, teater, tennis, ridning, dans av olika slag och även olika instrument har de fått prova på samt körsång.

Hon har med andra ord levt under mycket goda prosociala förhållanden under sin barndom och som vuxen med en ordnad ekonomi, då hon mest bott i villa, radhus, kedjehus samt i bostadsrätter. Så varför hon är där hon är idag på anstalten Hinseberg är för henne en gåta inte bara för henne, många är mycket förvånade till det inträffande och frågan är varför det blev så?!

Kan det ha att göra med en för rörig och otrygg uppväxt, för lite kärlek och uppmärksamhet, för många flyttar och skolbyten, för att hon var blyg och osäker, för att hon jagat kärlek i hela sitt liv, för att hon drogs till fel karlar, för att hon kände sig annorlunda eller på grund ut av en fosterskada? Eller vad var det som hände som gjorde att det blev som det blev? Kanske är alla påståenden en del av det?!

Nu befinner hon sig iallafall på kvinnofängelset Hinseberg och är dömd till 14 år för mord på sin sambo. Ett mord hon anser att hon inte begått i lagens mening. Hon blev nämligen själv attackerad och försvarade sig i ett nödvärn, men hennes vittnesmål bedömdes inte vara trovärdigt. Detta för att hon lider av ett neuropsykiatriskt funktionshinder som gör att hon har svårt att förstå, svårt att hänga med och också till att göra sig förstådd. Så på grund utav hennes svårigheter att uttrycka sig klokt i samtal med andra, i förhör och i rättegångarna har allt blivit ett stort kaos som stressar Elsa mycket ohanterligt.

Som tur är har Elsa sina nära och kära kvar vis sin sida efter det fruktansvärda som hänt, men få har kunskap och ork att hjälpa henne så mycket som hon önskar. Det har blivit en mycket stressande situation för henne, då hon känner sig nästintill alldeles ensam att föra fram sin rätt till rättvisa. Hon har sökt stöd och hjälp från flertalet myndigheter, organisationer, vänner och bekanta, men få vill eller vågar stå upp för hennes handling som fört henne dit hon är idag. Hon försöker att inte låta sig stressas upp av det, för hon vet att hon en vacker dag kommer att få upprättelse.

Men stressad är hon och har varit för allt möjligt i livet. Hon har sedan barnsben alltid varit ljud- och ljuskänslig. Hon har också alltid haft lätt för att rodna och svettas, därför har hon undvikit mycket i sitt liv som kan skapa oro, ångest och stress. Orsakerna till detta anar hon själv beror på saker som hände i hennes barndom, men då hon ogillat sina svagheter har hon gjort allt för att utmana sina rädslor och lyckats ganska bra med det på egen hand. För envishet och styrka som hon har, är ett arv från båda sina föräldrar vilket gjort henne till den hon är idag. Men bakom denna tuffa och starka fasad finns det en skör och känslig Elsa som har lärt sig att lägga på sig en mask om så behövs. Hon har därför haft lätt för att anpassa sig i olika situationer i livet och växt i sina roller utan större problem.

Dock har det varit mycket problem. Detta tack vare att hon haft som mål att utmana sig själv i sina svagheter, tagit igen allt hon missade som barn och ungdom, velat vara tillagts för andra av snällhet sen blivit utnyttjad och sist men inte minst sökt efter den stora kärleken. Detta i sin tur har givetvis skapat problem och tack vare detta är hon där hon är idag på anstalt Hinseberg.

Nu är det så att Elsa inte bara har ett neuropsykiatriskt funktionshinder vid namn ADHD. Hon lider också av andra psykiska sjukdomar som Riksmottagningen  på Hinseberg har kommit fram till. Jag citerar:
"Av upprättat psykologutlåtande vid Riksmottagningen framkommer inga tecken på allvarlig psykisk störning psykosdignitet. Elsa bedöms uppfylla kriterierna för uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet i kombination samt personlighetsstörning UNS med narcissistiska, histrionska och borderlinedrag enligt DSM-IV. Psykopatiska personlighetsdrag, enligt PCL-R bedöms vara uppfyllda till en sammanlagd hög nivå."
Slut citat!

Diagnosen ADHD fick Elsa vid 39 års ålder efter att på eget initiativ genomgått en utredning, då hon misstänkte att hon hade den diagnosen första gången hon läste om den. Hon började redan som liten känt sig annorlunda och när hon fick barn och hennes barn visade tecken på annorlunda beteende led hon och började läsa på om neuropsykiatriska diagnoser. Det fick henne att försöka hjälpa sina barn med motstånd, vilket var svårt för Elsa att hantera då "en blind inte kan leda en blind."

Dock har Elsa varit patient hos kuratorer, psykologer, psykiatriker, beteendevetare och läkare sedan hon var 19 år och gått i olika terapiformer för psykiskt dåligt mående. Hon har också med jämna mellanrum blivit sjukskriven för generaliserat ångestsyndrom, emotionellt instabil personlighetsstörning och depression m.m. Senast var i mars - juni 2012, alltså strax innan Elsa blev frihetsberövad.

I hennes psykiatriska journaler finns också anteckningar om misstanke om bipolär sjukdom och senast detta noterades var när hon var häktad för denna tragiska händelse. På grund ut av det och för suicidmisstankar förflyttades Elsa till Säters Rättsklinik för utredning och det var strax innan tingsrättsförhandlingarna. Elsa förstod inte anledningen till detta och betvivlar än idag att detta var nödvändigt, då hon inte uttalat några suicidtankar. Däremot när hon blev inlagd på sjukhuset fick hon vaneföreställningar och trodde hon skulle bli inlåst där för all framtid, så ila som hört om Säters, Beckomberga och andra psykiska vårdinstanser. Speciellt när hon också fick ett rum med en bältessäng mitt på golvet, där hon sedan fick tillbringa hela helgen helt själv! Det var för Elsa stressande och därför utvecklade hon paranoiska syndrom. Inte vart det bättre heller av den mängd mediciner de stoppade i henne, som hon var tvungen att svälja under uppsikt!

På häktet hade hon fått Ergenyl, Cymbalta, Alimemazin, Mirtazapin och Concerta, vilket tydligen inte var att rekommendera skrev läkaren i journalen på akutmottagningen och på Säters fick hon Zyprexa (Olanzapin), Propavan och Attarax. Veckan efter så skulle hon upp i rätten i en tre heldagars förhandling med en resväg på flera mil fram och tillbaka. Det som alla konstaterade var att hon inte var närvarande, vilket går att utläsa från Säters journal, medias bevakning under rättegångarna och vad som går att utläsa från domen. Elsa minns också att hon inte var vid sitt fulla medvetande och det gick inte alls bra för henne i sitt framträdande i rättssalen. Medierna kritiserade henne bland annat för att inte visa några som helat känslor och då har Elsa vanligtvis väldigt lätt för att dras med i sina känslosvallningar.

I journalanteckningarna står det - jag citerar:

HÄKTET
Bedömning: Suicidriskbedömning, psykiatrisk bedömning, pendlar i sinnesstämning.

AKUTBESÖK
Bedömning: Labila affekter, förhöjt stämningsläge och något forcerat tal, stark misstanke om aktuell bipolär problematik, blandtillstånd.
Diagnos: Uppfyller inte kriterierna för vårdintyg.

SÄTERS RÄTTSKLINIK
Bedömning: Emotionell instabil personlighetsstörning och misstänkt bipolär sjukdom. Ankommer på grund ut av stark ångest, uppvarvning, risk för självdestruktivitet.
Diagnos:  Förnekar pågående suicidtankar, ger god formell och emotionell kontakt, upplevs forcerad i tal och tanke , orienterad i tid och rum, ingenting psykotiskt framkommer, har sjukdomsinsikt, nekar till aktuell suicidplaner, god formell och emotionell kontakt, grundstämning neutral. inga ångesttecken, inget psykotiskt, inget suicidalt, bedöms som låg suicid, upplevs ha ett stort behov av att få prata kring situationen, upplevelsen som patienten har är att det inte är någon som tar patienten på allvar från advokatens och polisens sida, pratar om att ställa till en scen på rättegången om inte patienten blir hörd, inget vårdtekniskt avvikande under helgen, något glättig i kontakten, samtalar om vardagliga ting.

I RÄTTEN
Hon visar inga känslor alls, kopplar hon på sin fasad av den glada/glättiga tjejen som pratade hela tiden, har svårt att hålla en röd tråd genom samtalet/frågeställningarna och domaren fick till slut säga till henna att hålla sig till frågorna. Ler, skrattar och skämtar under förhöret på ett opassande sätt. Tycker sedan att hon inte fick fram det hon menat och att hans äldsta dotter hade ljugit under förhöret.

PÅ AVDELNINGEN
Patientens kraftiga humörsvängningar med emotionell instabilitet, gråt och skratt bedöms vara framförallt relaterat till hennes personlighetsstörningsdiagnos och i dagsläget finns väldigt lite i den kliniska bilden som skulle tala för en eventuell bipolär sjukdom. Vår personal har följt med henne till förhandlingen, vi har inte haft några som helst problem med henne vid förhandlingen förutom att hon har klagat över illamående i samband med den långa resan till Gävle. Hon har dock en ganska märklig uppfattning om den rättsliga processen och är övertygad att hon kan bli frisläppt efter förhandlingen trots det tunga brott hon är tilltalad för.

I RÄTTEN
Återger sin berättelse på ett flödigt och utförligt sätt utan någon känslomässig förankring. Initialt under förhandlingen svävar patienten ut något i sina berättelser men håller samman efter korrigering av sin advokat. I pauserna där emellan ger hon dock upp fasaden med glättighet och skojfrisk attityd. Detta har tydliggjorts i slutpläderingen och belysts som ett funktionshinder utifrån hennes diagnosbild. Då patienten har födelsedag idag bjöd transporttjänst på en bulle, vilket hon uppskattade. Erhöll även presenter av sina anhöriga i samband med avslut på dagen.

PÅ AVDELNINGEN
Pratat med sin syster på telefon idag. Skrivit på boken som hon ska författa.

Detta är vad som stressar Elsa. Hur ska hon få förståelse? Få någon som tror på henne? Någon som orkar lyssna? Få hjälp med att rätta till felaktiga och slarviga journalanteckningar? Eller ska Elsa leva med detta?

Handlingsplan:
Nu ska du ge olika tips till din person för att han/hon ska kunna förebygga stress. Denna handlingsplan ska innefatta såväl arbete/studier som privatliv. (Max 1 sida, times 14p).
Till din hjälp har du kurslitteraturen och extramaterialet från bland annat Ekman & Arnetz.

Elsas handlingsplan för att förebygga stress

Det har nu gått en tid sedan Elsa fick sin första handlingsplan och enligt den fick hon rådet att ta hjälp ifrån andra när hon inte mäktar med allt själv. Dock har Elsa svårt för detta, då hon upptäckt att hon har ett viss kontrollbehov och van att klara av saker själv efter bästa förmåga. Förvisso har hon ibland intagit ett hjälplöst tillstånd där hon lagt sin börda på psykiatrins resurser genom oändliga samtal under 25 år. Hon har också provat på medicinering av olika slag, såsom serotoninhöjande läkemedel och Concerta (Amfetaminliknande) för att stävja ADHD-hjärnan. Nu tar hon ingenting för ditt mående utan försöker bemästra sina svaga sidor med ett positivt tänkande genom att runda problem genom humor, fantasi och framtidsutsikter.

Elsa tror på sig själv som aldrig förr, så också vad det gäller hennes vikt som parentes, vilket varit ett problem för henne. Hon har slutat att lyssna på andra och deras goda råd, för hon vet själv vad hon behöver för att lyckas med att hålla vikten. Under hennes första 1½ åren som frihetsberövad gick hon ner 20 kg bara genom att lyssna på sig själv och följa sin egen tro. Så för att förebygga stress behöver hon bara även där lyssna på sig själv, vad som känns bäst för henne och lyckas även med detta. Elsa vet att hon behöver lugn och ro omkring sig, vilket gäller även vikten då stresskänsligheten är hög.

Som ytterligare en parentes kan man säga att Socialstyrelsen (expertmyndighet) inte alltid har svar på allt. Svaren anser jag många gånger finns hos varje individ, men det finns det säkert delade meningar om.

Handlingsplan nr 2
Arbete/studier
Elsa ska fortsätta att tro på sig själv och kämpa för att nå sina mål som hon har djupt inom sig. Hålla fast i minnet vad som har högsta prioritet i alla hennes projekt. Hon måste också noggrannare tänka efter vad som är värt att strida för, så hon inte bränner ut sig. Detta för att hon har lätt att hamna i ett manodepressivt tillstånd, där hon arbetar häcken av sig för hon brinner för eller kämpar hårt mot myndigheter som avslår allt hon ber om eller anmäler, vilket sen slutar i utmattningssyndrom.

Privatliv
Elsa måste arbeta hårdare med att sätta gränser inför sig själv på sätt och vis, men det handlar egentligen om att säga nej till andra och sätta gränser för människor runt omkring sig. Hon har fortfarande lätt för att hamna i ett destruktivt tillstånd som hon mår dåligt av i längden. Hon måste också tänka på att få sina åtta timmars sömn som hon ibland slarvar med, samt röra på sig mer än vad hon gör för tillfället. Sist men inte minst måste hon be om hjälp på ett bra sätt så andra förstår hennes problematik, innan det är för sent.

Övrigt
Elsa borde skriva upp sin målbild och hur hon lättast når dit. Också skriva upp sina framsteg hon har gjort hittills, till ett bättre mående utan stress och hålla set vid liv. Viktigt är då att hon tar sig själv på allvar och stärker sin självkänsla och sitt självförtroende, så att hon får gehör för sina behov. Att sedan agera tydligt i vad hon känner och upplever i samspel med andra skulle gagna henne och det bör hon tänka mer på. Speciellt vid PMS-tider måste hon tänka till lite extra eller ta ett steg tillbaka i konfliktfyllda situationer.


Har du lärt dig något i detta avsnitt? Massor! Något som du fann särskilt intressant? Få saker och ting sorterade vad som är vad i diagnosväg och vilka som behandlar vad. Har du fått syn på något hos dig själv som du inte hade tänkt på tidigare? Att jag inte riktigt erkänt att jag är sjuk, då så många bland mina nära och kära påvisar motsatsen. Så vilka ska jag tro på? Mina närmaste eller dessa diagnosmallar? Det är fortfarande jätteförvirrande för mig!



Barnens bästa

1 Kap. 2§ Socialtjänstlagen
"Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinstanser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande. Med barn avses varje människa under 18 år." (Lag 2012:776)

Att barnens bästa särskilt ska beaktas har jag förstått finns i många lagtexter och ska speciellt användas i myndighetsbeslut. Då kan jag undra varför Frivården på häktet i Gävle skrev i sin personutredning att mina barn bodde i familjehem, då dem inte gjorde det! Var det en åtgärd för Barnens Bästa?

Detta var det första som drabbade mina barn hårt, för det är av den informationen som mitt straff bestämdes. Genom att skriva i min personutredning att jag inte bodde med barnen, gör det ju lättare att peta in mig i fängelse en lång tid!

På häktet i Gävle bad jag flera gånger om att få ringa mina barn under restriktionstiden på 2½ månad. Jag nekades varje gång, så pennorna glödde oss emellan istället den första tiden.

På häktet i Österåker sen, fick jag igenom veckosamtal till mina minderåriga,  men det tog sin tid i och med Kriminalvårdens långa och krångliga admininstrationstider. Väl sen på Riksmottagningen inne på Hinseberg, där de med en strafftid på mer än två år utreds, fick jag söka om alla tillstånden igen för att kunna ringa mina barn. Du eller Ni ska inte tro att man får någon information av personalen om vad som är ens rättigheter och möjligheter, den informationen är helt obefintlig! Sent under denna utredning kom det iallafall en kvinna som av en förunderlig anledning kallar sig Barnombudsman på Hinseberg och presenterar sig. När hon sedan ville språka om mina barn visade det sig att hon hade blandat ihop mig med en annan fembarnsmamma! Självklart vart jag upprörd då hon inte ville lyssna på vad jag hade att säga, om denna hopblandning! Henne bad jag omedelbart att gå sin väg och komma tillbaka då hon hade uppdaterat sig om vem jag var och hur min relation med mina barn är...

Två månader fick jag vara där och en av mina döttrar hann komma och hälsa på. Resten av barnen var inbokade inom snar framtid därefter, men tro att dem vart snopna och besvikna när Kriminalvårdens Placeringsenhet beslutar att jag ska flytta till Anstalten i Ystad. Barnen hann aldrig komma på något besök, då flytten gick iväg långt, långt, långt bort ifrån mina barn...

Barnens Bästa ?!

Då hade mitt turnerande inom Kriminalvården redan bestått av ett gäng flyttar, som inte gagnat mina barn alls, då dem ständigt oroat sig över mig och vart jag förflyttats.

Södertälje arrest - Sandviken arrest - Gävle häktet - Säters Rättsklinik - Huddinge Rättsmedicinska - Gävle häktet - Österåkers häkte - Saltviks häkte - Österåkers häkte - Hinsebergs Riksmottagning - Ystad anstalten.

Alla mina fem barn blev besvikna på Kriminalvården. Besvikna på mig hade de redan varit sedan en längre tid tillbaka av olika anledningar. Hur som helst så älskar dem mig ändå, vilket inte många tycks tro. Fick höra det senast idag av en f***a som själv inte kan få några barn, som jobbar här som klienthandläggare. Hon flinade åt mig och sa att hon inte trodde på att mina barn vill träffa mig idag. Detta efter att jag beskrivit i detalj hur iallafall två mina barn praktiskt taget ropat på hjälp för att få träffa mig.

Märkligt nog har mina två tjejer som tydligt påtalat detta nonchalerats och inte blivit hörsammade. Det har lett till att de mått dåligt och åter igen ropat på hjälp så som tjejer kan göra...

Vad gör Kriminalvården? Ingenting! De nekar mig till att ringa min dotter, fast än min dotter givetvis vill prata med mig och vill att jag till och med ska ringa oftare. Saken är den att jag har tillstånd att ringa henne på hemtelefonen, men nu bor hon tillfälligtvis inte där. så därför bad jag om att få ringa hennes mobiltelefon, som hon bär med sig. Hur svårt ska det vara?! Nej, får jag till svar trots att pappan givetvis godkänt detta, vilket dem har sett och ändå skrivit avslag på. Saken är den att mobilen är en oregistrerad kontankortsabonnemang, därför blir det inte godkänt!

Kriminalvården tycket tydligen att Expressen lättare ska hitta mina barns mobilnummer och trakassera dem som de har gjort tidigare. Idiotiskt!

F****n som jag nämnde tidigare har dock lite rätt i det hon sade, men det beror på att jag har en relation med en tjej som jag träffade i Ystad. Denna relation accepteras dock av några, men tyvärr inte alla! Det beror inte på att det är en tjej, utan det handlar om att barnen är rädda för att jag ska bli illa behandlad igen. Och så för att dem ska komma i kläm, som dem har gjort allt för många gånger, då jag förhastat mig in i kärleksrelationer. Jag blir lätt förblindad, då jag är lättmanipulerad och lätt blir hjärntvättad. Så när barnen ibland får för sig att de inte vill träffa mig, handlar det om att de är trötta på att mista mig, om och om igen.

Förlåt!



tisdag 3 februari 2015

"Medicinen fick mig att mörda"...


... det skrev Aftonbladet den 18 januari 2013.
Det var alltså inte ett citat från mig, men visst ligger det något i detta, vilket jag då försökte förklara och beskriva. Även min advokat instämmer i samma tidning; "Medicinintaget kan ju även ha påverkat hennes berättelse för arbetskamraten. Men hovrätten  säger inget om medicinen alls i domskälen trots att jag lade dem på bordet"!

Vad han lade på bordet var alltså apoteksutdrag som visade att jag hade haft ett uppehåll med Concerta i 11 dagar och börjat om med 54 mg direkt efter. Detta var alltså i hovrätten och innan dess hade inte medicinfrågan belyst alls. Den frågan borde även vart intressant att belysa av fler anledningar.

  • Hur mycket mer var jag medicinerad vid gärningen?
  • Hur mycket mer påverkade min medicinering förhören?
  • Hur mycket påverkade Säters Rättskliniks medicinering mig, i tingsrättsförhandlingarna och den psykiska och fysiska stress och press mig, som jag utsattes för?
I FASS finns det en hel del att läsa om den medicinering jag fick och hur den kan påverka. Ergenyl, Cymbalta, Alimemazin, Mirtazapin, Concerta, Propavan, Attarax, Edronax och Zyrprexa! 

Vill då passa på att lyfta fram vad som står på RMV webbsida; "Fälla eller fria? Svaret på den frågan måste bygga på bästa tänkbara faktaunderlag. RMVs specialister producerar analyserar och bedömningar som hjälper domstolar, åklagare och polis att förstå omständigheter i olika rättsfall. Sakkunniga, kvalitetssäkrade svar på rättvisans frågor..." osv!

Med detta skrivet skulle jag mycket gärna vilja se den utredningen som finns om mitt rent medicinska tillstånd vid samtliga tidpunkter jag har påtalat. En sådan utredning finns nämligen inte! Inte heller kring mitt psykiska tillstånd, väl värt att nämna...

Men mest intressantast är att utreda brottsoffrets fysiska och psykiska hälsa innan gärningen, anser jag. Något som utredare lägger stor vikt på i alla fall vid våldtäktsmål. ta till exempel; Hur mycket hade han druckit? Hur betedde han sig? osv... 
Det vittnet som skulle kunna besvara det bäst förutom jag själv och mina barn, var närmsta granne. Hon förhördes mycket kort första dagen och sen inget mer. Hon träffade ändå IW på eftermiddagen, under kvällen och fick själv ta emot spydigheter från honom! Se gärna hennes förhör och mina. 


"Det finns FRIHET"...

... heter en bok skriven av Anita Barker.
Engelska titeln är "The Way Out" och den finns utlagd på www.thewayout.se.
Har inte läst boken själv ännu, men jag fastnade för kapitel 12, när jag bläddrade i den. Det handlar om "Chockupplevelser" och jag citerar här vad jag själv varit med om.

"Britta Holmström, leg. läkare, säger följande om chocker" - " När vi människor råkar ut för något oväntat och mycket svårt, otäckt eller tragiskt blir vi chockade. Detta är en psykisk reaktion".
- Det är precis vad som hände mig.

"Många uppför sig lugnt och sansat, men under ytan är allt kaos. Detta innebär tex. att de egentligen inte hör vad som sägs. Även om de för ett klart och redigt samtal, minns de efteråt ingenting av vad som sagts utom kanske ett enda ord som: ...brutet...ben...död...försvunnen."
- Exempel på detta finns i scenariot efter de mycket svåra, otäcka och tragiska som hände. Hos  pensionatparet där jag hämtade en av döttrarna, hemma hos mina föräldrar, när jag ringde och anmälde händelsen och speciellt i samtalet med min f.d kollega som själv blivit misshandlad och hade därför advokatkontakter. Vi var båda chockade och frågan är om vi uppfattade varandra?! Jag minns att jag var cool och lugn, men samtidigt skämtsam och splittrad om vartannat. Precis som jag dock också är i vardagliga situationer då jag ofta blir missförstådd. Folk uppfattar då bara en del av det jag säger och bildar av detta en egen fantasi. Det har jag en uppsjö med bevis på i journalanteckningar från sjukhusjournaler, i polisförhören, i Kriminalvårdens logganteckningssystem.

Inte hör vad som sägs hänger samman med att jag inte förstår direkt vad som sägs. Min tankebearbetning är nedsatt och jag för att dölja det låtsas jag att förstå och svarar mycket ofta innan frågan är färdigställd, vilket blir fel. Kommunikation med andra människor har alltid varit ett problem för mig och då pga att jag är en mycket dålig lyssnare i min nervositet att umgås. Några som skulle kunna intyga detta finns det säkert flera av om dem tänker efter hur jag är och har varit. Jag tänker dock på en av mina ex. som både lidit med mig och lidit själv pga mig och min oförmåga att vara tydlig i samtal. Alla som känner mig vet om att jag är otydlig, babblig och svår att förstå i samtal då jag pratar i 190 och har svårt att hålla en röd tråd. Jag ger ett oseriöst intryck och det är vad som hänt i denna polisutredning. Misstrodd vart jag redan från första dagen och av den anledningen följdes inget av det jag sade upp. Skulle polisen ha gjort det, så skulle det inte ha tagit en sådan tid att utreda fallet. Jag var dem behjälplig med allt, t.o.m utanför förhör berättade jag avgörande detaljer som de nu har mörkat, då dem nu har förstått att jag har talat sanning. Nu får jag ändå lida för alla deras missar och möjligt är att de medvetet har agerat på detta sätt för att fälla mig!

Då jag vet om att jag är dålig på att lyssna och förstå, ansträngde jag mig i polisförhören, ett flertal gånger fick jag be utredarna att ställa om frågan igen så att jag förstod. Ibland bad jag dem att dela upp långa frågor och läsa dem tydligt och långsamt, ändå begrepp jag inte vissa frågor och påståenden som var snedvridna och en del helt obegripliga! Detta framkommer tydligt och speciellt om man lyssnar på de inspelade förhören som ibland även videofilmades.

Missförstod frågor gjorde jag även i rätten av samma anledningar som jag nämnt här ovan. Oseriös uppfattades jag även där såklart och det var ändå något som min advokat försökte förklara och upplysa rätten om - förgäves! En sakkunnig skulle kunnat avhjälpt detta och borde enligt lag funnits på plats. Påminner då om vad som står i en av grundlagarna i Sveriges Rikes Lag - Bland annat det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund ut av funktionshinder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

Jag har en funktionsnedsättning som har ställt till det för mig som jag har beskrivit här innan. "Andra omständigheter" som det står här, kan vara i mitt fall hur jag som "nollåtta" blivit diskriminerad i det lilla brukssamhälle Högbo och Gävleborgs Polisdistrikt som utredde fallet. Har ju tidigare här skrivit om all den misstanke om jäv, som jag misstänker av olika anledningar.

Nu har jag i alla fall sökt resning och hoppas nu att Högsta Domstolen gör vad som måste göras! Jag står inte ut att leva med allt som inte har lagt fram i mitt fall. Jag kan bara hoppas att jag får förståelse, som jag bevisligen har misslyckats med tidigare.

1 Joh. 1:9

"Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet."




lördag 31 januari 2015

Hej alla mina nära, kära och bekanta!

Ni kanske undrar varför jag aldrig eller sällan ringer till er, då jag nu har tillstånd för detta. Det beror på följande, så att ni vet om ni undrar;

  • Jag känner skuld och skam för det som hänt.
  • Jag lider fruktansvärt och mår dåligt.
  • Jag vill inte tränga mig på, om ni inte har tid.
  • Jag har svårt att kommunicera, speciellt i telefon.
  • Jag skulle kunna förklara det för telefonfobi.
  • Jag har inte råd att ringa så mycket.
  • Jag vet inte om ni vill prata med mig.
Med det vill jag säga att jag behöver er för att komma vidare med min sorg att förlora allt.

  • Jag behöver prata om min skuld och skam.
  • Jag behöver er för att må bättre i mitt lidande.
  • Jag behöver lära mig att be om hjälp.
  • Jag behöver träna på att lyssna, tänka och förstå samt göra mig själv förstådd i kommunicerande.
  • Jag behöver bli fri från ångest och oro.
  • Jag behöver 2,50 kr för varje minut som samtalet varar.
  • Jag behöver höra era röster.
Frågan är bara: Behöver ni mig?
Jag vill faktiskt inte belasta er med mig själv, då jag ingenting har att ge er förutom besvär. Därför får ni nu avgöra om ni vill ha kontakt eller inte. Det är ingen mening för mig med minimal ekonomi att ringa till er, om ni egentligen inte vill prata med mig.

Avgör detta gör ni i så fall genom att bidra mig med pengar för detta. Då blir varje krona öronmärkt för samtal till just dig.

Enklaste sättet att sätta in pengar till mig är genom följande postgironummer och mina personuppgifter.

Postgironummer: 221313-0 Anstalten Hinseberg
Mottagarens fullständiga namn: Jeanette Javell
Personnummer: Kan ni om ni känner mig eller också om ni läser GT och Expressen.
Intagningsnummer: 13-135.

Vill ni hellre ha brev ifrån mig går det bra att skicka frimärken också.

Med vänlig hälsning

Jeanette Javell
Hinseberg 120
718 92 Frövi

fredag 9 januari 2015

Processrätt 4 Kapitlet 11§


Domare skall innan hen må tjänstgöra avlägga denna ed;

"Jag NN. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; 

aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sen det vara må;

ej den saken göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är.
Jag ska varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla."

Finns säkert en nyare version av denna som är mer begriplig, men den säger ändå mycket! Den tar bland annat upp detta med jäv, som jag varit inne på tidigare. Tilläggas kan att faktiskt domaren kändes jävig... 
Hen hade nämligen samma efternamn som IW, det så kallade brottsoffert!
Hur ska jag kunna känna mig trygg med att det inte finns ett släktskap där?! Svågerskap och vänskap är också fullt möjligt! Avund borde inte vara ett skäl, men aktuellt i ett annat vittnesmål - dock!

Illvilja - visade hen tydligt i rätten, då hen avbröt mig i mitt försvar, vilket många reagerade på! Även i ett senare telefonsamtal till hen, då jag ville beställa inspelningarna från rättegången. Hen presenterade sig inte ens, så som brukligt borde vara av en sådan högt uppsatt person, på en sådan post ska göra!!! Räddhåga finns det också skäl för, då "brottsoffret" hotat mig med att han har vänner i mc-gäng. Hur räddhågade rättssystemet är för det i allmänhet, har jag ingen aning om, men min advokat ryggade nämnvärt tillbaka, då jag påpekade att IW var med i ett mc-gäng!!!
Nu är det mc-gäng vi var medlemmar i inget kriminellt gäng - vad jag vet!!!
Alla Svenssons är ju ändå mer eller mindre kriminella - vilket jag kan Blogga om i ett annat inlägg i framtiden... Däremot - den klubben som som han varit med i tidigare, kan ha haft kopplingar till den undre världen!!

Sen angående - mutor och gåvor som har gått att läsa om i dagspressen, varje dag är ju i detta fall svårt för mig att kolla upp. Nämnde ju till exempel att golfklubben kan vara aktuell i sådana fall... Brottsoffer, brottsoffrets anhöriga och brottsoffrets anhöriga - anhöriga var inte fattiga - för att inte säga för mycket!!! Däremot så har domen gjort mig fattig för all framtid, så som det ser ut nu...

Psaltaren 23:1-6  
FÖRTRÖSTAN

Citat från mina förhör...


2012-06-24
Första förhöret i Sandviken, ville jag babbla ur mig allt på en gång om vår historia, men stoppar mig själv med erfarenheten från förhöret 2011. Då var polisen inte intresserad av historien bakom, därför lät det som följande;

  • Nu tar jag upp en helt annan story!
  • Den röda tråden!
  • Det är så mycket tankar och mycket!
  • Men nu kom vi till en helt annan story!
  • Det är också en historia för sig!
Med facit i bakfickan så skulle jag ha varit klokare då och berättat om detta i lugn takt om vad jag egentligen ville säga...
Istället så hasplade jag ur mig allt i 190, har jag minne av! Jag var nervös, förvirrad, chockad, stressad, sorgsen och kände mig overklig! Tänkte som så, att detta fanns ju till viss del redan nedskrivet i min dator och på facebook, och det skulle väl dem leta fram ändå... Sen tanken att jag bara skulle berätta om det aktuella, som hade hänt! 

I andra förhöret, samma dag, säger jag följande; "Då blir jag rädd, han går inte att lita på, det känns som att min sista stund är kommen, antingen var det jag som skulle dö..." Med andra ord, jag var livrädd att dö själv!!!

2012-07-02
Förhör med bland annat; 
"Jag tror att han är ute efter kniven och det är det som gör mig så livrädd."
"Jag är livrädd att han ska få tag på kniven!"
"Jag var i chocktillstånd."
"PANIK!"
"ÖVERLEVNADSINSTINKT!!!"

2012-07-25
Förhör med bland annat;
"Han är oberäknelig."
"Man vet inte var man har honom!"
"Jag är livrädd - alltså panikslagen!"

Vad jag vill säga - är att jag var livrädd för honom och visste att han var kapabel till att ta livet av mig! Han har strypt mig och slagit mig hårt innan detta tillfälle, samtidigt som han hotat mig! Så jag tror att vem som helst skulle ha reagerat så som jag gjorde... Jag har ändå svårt för att förstå, det som hände - som jag har skrivit tidigare...
Scenariot, har jag klart och tydligt framför mig, tror jag. I alla gall så som jag minns det, men i och med att jag blivit så misstrodd från allra första början, så har jag haft det svårt att försvara mig i detta! Till och med till den mildra grad att jag har börjat tro på det som polisen har antytt - hur de har fantiserat fram scenariot! Dock är bara deras bild av mg felaktig, eller så har de lyckats manipulera mig till att tro något som inte har hänt!!! Något som tydligt framkommer i ett av alla förhör - där jag då protesterar mot deras anklagelser... Går att läsa sig till i fup:en, men än tydligare framkommer det i de inspelade ljudbandsförhören,ibland även med kamera. Kan någon hjälpa mig till att få ut dessa? Polisen krånglar med att det skulle kosta mig en förmögenhet, som jag inte har!

Förlåt, men jag måste få ur mig allt detta, då inte allt fått ett ljus i mörkret...
Förlåt, säger jag främst till hans anhöriga, men också till mina nära och kära, som tvingas att leva med detta!
Förlåt också till er som varken känner eller kände honom, som följt detta fall på till exempel - Flashback.. Alltså ni, som är trötta på mig av någon anledning.
Förlåt också till ni som berörs av detta som egentligen vill hjälpa mig eller velat hjälpa mig och ni som fortfarande, orkar hjälpa mig! Jag förstår att ni har svårt att våga ta steget, ni som fegar. Jag förstår också att ni vänner, som hjälpt mig har gått in i väggen och blivit både fysiskt och psykiskt sjuka. Jag förstår också att jag är svår att förstå sig på och alltid har varit, så jag ber om ursäkt också för den jag är och troligtvis alltid kommer till att förbli! Jag kommer på grund av detta, alltid kämpa och vägrar att ge upp den rättvisa - jag så väl förtjänar!

2 Kor. 4:16-18
Hoppet om en kommande härlighet...





Den sorgliga historien... Känsliga läsare varnas!!!


Det är rubriken på ett facebook - inlägg jag gjorde i september 2011, som många av mina 
irl - och url - vänner läst om och kommenterat. Det inlägget skrev jag efter incidenten då jag blivit hotad till livet och då han kraschade min dator. Detta mycket för att memorera inför den rättsförhandlingen om det och för att jag hade behovet av att skriva av mig, då som nu!!

Precis som rubriken påtalar, är den sorglig och känsliga läsare borde låt bli att läsa. Så på facebook dolde jag denna för bland annat mina barn och min mamma, som jag fortfarande inte riktigt vet om dem har kommit åt!?!
På internet kan man ju hitta det mesta, men tydligen inte sådant som är till min fördel,eller?
Får ju själv inte surfa på internet på anstalt, och vad som skrivs i tidningar - har jag då inte heller någon aning om ifall ingen delger mig detta!

Hur som helst, så tänkte jag inte bjuda på hela denna sorgliga historia, men delar av den - citerar och refererar jag här; Jag vill inte måla ut honom... Jag vill bara att ni ska kunna förstå mig... Vilket kanske inte är så lätt?!?

Han var ofta irriterad på mig när jag riktade min uppmärksamhet till mina barn, vänner och när jag var för trevlig mot mina ex, kurskollegor och andra manliga bekanta. Han ville ha kontroll på allt jag gjorde och var misstänksam mot mig, Han dömde ut mina vänner som han inte tyckte var bra för mig. Även min mamma vågade han kritisera och gärna starka kvinnor i min närhet, självklart även mina kurskollegor och senare arbetskollegor. Han klagade på alla bilister, hans grannar, hans ex, klubbkompisar, tidigare klubbkompisar och deras ex, till och med deras barn! 

Mina stora barn och vänner, träffade jag mer och mer sällan. Han ville ju alltid vara med mig och att stanna i Stockholm, var sällan ett alternativ! Att han skulle flytta till Stockholm - var absolut inget alternativ, men han var snabbt på  mig om att jag skulle flytta upp till honom...
Jag sa upp mig från jobbet, vilket han tjatade om!
Jag sa upp min lägenhet, vilket också var bråttom!
Sen ville han snabbt packa mina saker och börja flytta upp kartonger och annat i förtid!
Hur jag än försökte försvara det jag tyckte, kände och sa, var det alltid han som fick sista ordet!
Vi gjorde som han sa och därmed inga diskussioner!
Tillsammans med hans vänner styrde han mig med järnhand. Nästan varje klubbträff, blev vi osams utan någon större anledning, mest för att han fick för sig saker och blev därför elak!
Han tappade omdömet totalt med alkohol i kroppen!

Inte bara Klubbträffar har blivit förstörda, utan även resor med och utan barn. Varav jag i denna historia nämner några små exempel. 
Till exempel; en resa sm skulle gå till Naggen, som avbröts! Istället så flydde jag med tre av mina barn, med hjälp av en vän boende i Gävle...
Det var Sportlovet 2011 som jag nämner lite lätt och skriver då om ett av alla hot han uttryckt mot mig eller i detta fall mot min vän!

Fortsätter att citera; 

  • Jag fick bita ihop, och så gjorde jag en längre tid då han kom i de stadierna, då han blev dryg, elak, envis och ALDRIG bad om ursäkt för hans beteende! Räddningen var min skola och senare mitt jobb, där jag kunde ventilera med mina kurs - och arbetskollegor.
  • Han var ständigt oberäknelig!
  • Han hade hela tiden kraven på de tre orden!
  • Jag intog en förtryckande bild av mig själv och gick in i rollen, så hårt att jag aldrig sa nej - när han daskade mig hårt på rumpan, smällde till mig med handflatan i ansiktet, ryckte mig i håret eller nöp mig hårt i brösten! 
  • Han fick mer och mer kontroll och makt över mig, då jag jag alltid gjorde som han sade!
  • Sprit, vilket han helt enkelt inte ska dricka - för då får han ännu svartare ögon än normalt, blir hårdare och kyligare, säger taskiga saker och kan till och med slå mig helt oprovocerat!
  • Kommer du hit med Polisen, en gång till - så dödar jag dig! Jag blir chockad, rädd och öppnar snabbt dörren och ser då Poliserna två meter ifrån mig, nedanför trappan!
  • Jag bevittnade både slag och sparkar som delades ut, så kompisens glasögon flög av!
  • Monstret ville då inte släppa in mig och min väninna!
  • Det slutade med att han puttade ner mig på golvet och tog ett strypgrepp, på mig! Sen fortsatte han att putta ut mig och min väninna ut ur huset, varav jag stretade emot och hamnade på golvet igen!


2011-09-16

 - Informerar då honom om polisanmälan, som fortfarande finns på honom. Han menar då på att jag kan ta tillbaka den, då han har varit schysst att ta på sig huset!

2011-09-20

- Brottsofferjouren som lyssnar på mig och lugnar mig med, att jag kan låta Åklagaren ta hand om ärendet. Han tycker jag sitter säkert i båten och jag går lättad därifrån, med lite broschyrer i min hand!

***** Grundlurad redan då - av allt och alla!!! *****

2011-09-19-22

- Kommenterar mina vänner texten och skriver då bland annat; 
- Orden saknas just nu, men du finns i  mina tankar... 
- Snälla, snälla gå inte tillbaka...
- Det är en sjuk och manipulerande människa, som absolut inte är värd dig! Han behöver vård och du kan inte rädda honom... Var glad att du kom ifrån honom i tid!!! KRAM...
- Detta monster, är verkligen inte värd dig! Det finns absolut ingen framtid med honom! Du är värd så mycket mer! 
- Han är ju helt sinnessjuk, du är VÄRD så mycket bättre. Han verkar ju vara kapabel till att göra vad som helst!
- OJ, Jeanette!!! TACK och lov att du kom ifrån denne man...

- Ja, jag var en idiot som förlät honom alltför många gånger, men jag tyckte synd om honom. Trodde att jag kunde hjälpa honom med hans svagheter, liksom han ville hjälpa mig med mina. Hur tänkte jag?!?

2 Kor. 2:5-11
Den som vållat sorg, skall förlåtas





Skadeståndslagen med tanke på förra inlägget.


I den kan man läsa följande; Skadestånd med anledning av personskada kan jämkas om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till skadan...
Har personskada lett till döden, kan skadestånd också jämkas, om den avlidne uppsåtligen har medverkat till dödsfallet...
Jämkning av skadestånd sker efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt!

I den står det också följande; Är skyldighet att utge skadestånd oskäligt betungande med hänsyn till den  skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

Till saken hör att arvtagarna fick dela på ett sjusiffrigt belopp, från boets behållning! Därutöver har dem fått ersättning från Brottsofferfonden på ett sexsiffrigt belopp inklusive begravningsavgift, som det fanns en försäkring betald för!

Det är bara pengar, men det är inte bara jag som straffas. För övrigt står det i domarna att jag medgivit skadeståndsyrkandena, men det är inget jag kan minnas. Däremot minns jag att en felskrivning har gjort att ett senare överklagande till HD, tror jag det var - gjort att det aldrig prövades. Detta för att Advokaten blandat ihop de skadelidandes namn!

Tidigare blandade han ihop "BO" äldsta dotter med min äldsta dotter... Liksom två Helena är ihopblandade i domen!

Ber om ursäkt för att jag yttrar mig om detta här, men jag når inte fram på något annat sätt!
Har verkligen försökt att få folk till att förstå alla fel, missförstånd och lögner som skrivits i domarna. Detta utan någon framgång alls, därför måste jag göra - på detta sätt!

Jag sörjer faktiskt varje dag, av att IW inte längre lever...
Han lärde mig att kämpa och det är precis vad jag gör nu! Så jag ber er alla som trots allt läser detta med avsmak, att låta mig få fortsätta att skriva av mig...

Äktenskapsbryterskan
Joh. 8:1-11

fredag 2 januari 2015

Brottsbalken...


 1 Kap. 2 §
 En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen...

Uppsåtligen betyder att man med vilje begår ett brott!
I mitt fall stämmer inte det med verkligheten - men rätten kom fram till att jag med följande skäl, hade berövat IW livet med uppsåt;
  • Att jag skulle vart upprörd över att IW uttalat att han inte vill bo med mig i huset.
  • Att jag "gillat" en länk på nätet - "Sleepng with enemy" med kommentaren - "nu blir det denna film".
  • Att ett vittne sekundärt berättat om det dödliga våldet.
  • Att det på grund utav den dåliga stämningen oss emellan under dagen, bidragit och alkoholförtäringen. 
Som svar på detta ger jag följande;
  • För det första finns det vittnen som berättat att jag inte var upprörd över detta. Det var ett tomt hot som ingen av oss fem, som hörde detta trodde på. 
  • Alla förhörda och andra nära och kära, i både min och hans närhet visste hur lycklig han var för att jag flyttade till honom. 
  • Alltså att jag skulle vart upprörd, är bara något som är påhittat av en person som uttalat sig i media och som inte ens blivit förhörd - men ändå används hans ord i domen!
  • Vill också tillägga att målsägandebiträdet läste den uppgiften i mitt förhör, då förundersökningsprotokollet lämnats ut och påkallade därför ett tilläggsförhör, med ett vittne vars vittnesmål jag aldrig fick bemöta. detta tilläggsförhör delgavs jag när åtalet hade väckts! 
  • Ett halmstrå till motivbild - sagt av en minderårig person...
Processrätt 19 § 
Är utsaga från barn av avgörande betydelse för utredningen, bör - om det finnes av vikt med hänsyn till barnets ålder och utveckling, samt brottets beskaffenhet. Någon som äger särskild sakkunskap vid barn eller förhörspsykologi biträda vid förhöret eller yttra sig angående värdet av barnets utsaga.

Tilläggas kan vad det gäller detta, har man kommit fram till i Europadomstolen följande - "Att utsagan har mindre bevisvärde om det utgör den enda eller huvudsakliga bevisningen mot den misstänkte och skall därför inte leda till fällande dom!"

  • För det andra, så betyder inte att jag har "gillat" en film med kommentaren - att jag skulle velat döda IW. Min tanke var bara att jag skulle gå och lägga mig med min fiende, för dagen - alltså "sova med fienden" och inget annat! Ett påhitt även detta från deras "vilda" fantasi...
  • För det tredje, så skulle advokaten kunnat slagit hål på vittnets uppgifter om han hade velat! Det finns flertal med bevis för att hennes vittnesutsaga inte stämmer med verkligheten. Även detta tillrättalagt för att fälla mig!
  • För det fjärde, är det mörkat vad det gäller mitt fysiska och psykiska mående - som skulle vart väl värt att lyfta fram, för en noggrannare prövning... Delvis kom det fram i Hovrätten, men även där mörkades det i domen. Aftonbladet (Tord Westlund) belyste det till viss del, men den finns mycket mera att tillägga kring detta! Vad jag vill säga - är att jag inte var vid riktigt medvetande, vid de två dödliga huggen och de avvärjningsskador jag tyvärr givit honom. Ett påhitt även detta!
  • För det femte, så var jag inte så berusad som man skulle kunna tro. Jag hade druckit fyra öl under ca 10 timmars tid. Jag kände mig inte alls onykter, vilket jag också varit tydlig med i förhör. Däremot var han mycket redlös, vilket gjorde mig fruktansvärt rädd! Den dåliga stämningen var jag van vid och att bli kränkt av honom, var vardagsbekymmer som jag lärt mig leva med. Något som de flesta i vår närhet kände till, därför skulle det vart värt att få fler förhörda kring just detta, som också skulle ställt upp i rätten och vittnat om det. För hela målet hänger egentligen bara på min trovärdighet, då all teknisk bevisning talar för min utsaga. Utredarna har inte fastställt någon rekonstruktion - hur dem tror att det har gått till! Medan min videorekonstruktion som jag ställde upp på skulle fått mig friad, därför var ingen intresserad av att åberopa den i rätten, fastän jag hänvisade till denna då jag tog för givet att den skulle visas!
Brottsbalken 3 Kap. 1 §
Den som berövar annan livet, döms för mord... 2§ - Med hänsyn till omständigheter som föranlett gärningen.... dömes för dråp. 7§ Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till annans död - till fängelse i högst två år...

24 Kap. Om allmänna grunder för ansvarsfrihet.
1§ - En gärning som någon begår i nödvärn, utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarligt. Rätt till nödvärn föreligger mot;
  1. Ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,
  2. Den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning.
  3. Den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg eller
  4. Den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag 1994:458


Nog med paragrafer, så jag inte tröttar ut er helt. Men visst är det intressant att belysa hela sanningen i mitt fall! För alla måste väl ändå undra - Varför?!? 

Att försvara mig i allt detta, har jag inte tillåtits att göra. Nu kan jag bara förklara varför och det är inte så lätt då ingen har velat hjälpa mig att förstå vad som hände, hur det kunde hända och varför jag inte fick min rättighet och möjlighet till att försvara mig! Hela denna resa som jag har genomlidit - så har svaren förhalats av både polis, åklagare och advokater. Om jag ändå kunde få hjälp att granska mitt fall av någon professionell - som vill lyssna på mig, så skulle mitt lidande få ett slut. Leif GW, Jan Guillo, Janne Josefsson, Johan Ericsson, Thomas Olsson, Peter Althin....
Hör Gärna Av ER...

Ords. 22:24-25  Ge Dig Inte...

JÄV!!



I mitt mål misstänker jag jävsituationer. Till exempel, har jag ju nämnt att "mitt offers" kusin arbetar inom polisen där "brottet" utreddes. Även målet 2011 som inte gick rätt till heller. Dessutom fanns det en nämndeman i rätten som var aktiv i polisstyrelsen som det skrevs om, då Södertäljemålet fick tas om på grund utav jävighet!

Gunno Gunnmo f.d polischef i Stockholm, skrev i tidningen SKURK för några år sedan följande;

"Med jäv menas t.ex att det finns en koppling mellan ett ärende och en tjänsteman, som gör det olämpligt att just den tjänstemannen handlägger eller beslutar i ärendet! Mest relevant för mitt resonemang är det som kallas delikatessjäv, som är den mest opreciserade formen av behörighetshinder - jäv!

Delikatessjäv kan föreligga om det finns särskild omständighet som kan rubba förtroendet för beslutsfattarens opartiskhet. Det är en generalklausul för situationer där bristande objektivitet kan befaras för att det t.ex finns särskilda personliga eller ekonomiska relationer mellan en tjänsteman och någon annan som har intresse i ärendet.

När alla känner alla händer det lätt att "alla" också tillhör samma jaktlag, samlas kring samma arena, badar i samma badhus, lämnar på samma dagis eller bor i grannskapet. det är inte otänkbart att Kriminalkommisarien, Åklagaren, Rådmannen i Tingsrätten och Domaren i Hovrätten träffas i sådana sammanhang och att de då växlar några ord om aktuella ärenden och ortens skurkar. Det är också möjligt att någon av ortens skurkar och nämndemän är länkade, av ömsesidiga beroenden."

"Offret" var en brukspojke, född och uppvuxen på orten. Jag en 08 från storstan. Hans umgänge var stort på orten! Jag kände egentligen, ingen alls där! Apropå ekonomiska relationer, finns det en golfklubb på orten, där man kan tänka sig att många i rättssystemet golfar. Denna golfklubb styrs av människor med mycket goda relationer till brottsoffret, är värt att poängtera! Hur ägandeförhållandena i övrigt är, kan kanske också vara av intresse?!

Hur tror ni ortens tidningar, vinklade fallet? Nästan varje dag under utredningsprocessen gång, skrevs det mångt och mycket i fallet - som jag inte ens fick läsa! Jag visste därmed inte vad som var viktigt att försvara sig mot?! Mina nära och kära fick jag ju inte alls diskutera fallet med, så som alla andra gjorde med varandra. Dem till och med - träffades innan dem förhördes om fallet...

Heb 12:1-3  Mot målet.

SUMMERING!!



Förr om åren brukade jag i slutet av året göra en årskrönika som delades på facebook, i bloggar eller på min hemsida. Det skulle jag kunna göra nu också, men utan bilder som hjälper mig att minnas vad som hänt tidigare, blir det problem. Jag har nämligen ett förunderligt minne till att minnas helt onödiga saker, men sällan vad som är viktigt! Kanske därför det gick så som det gick för mig i rättegången som avgjorde mitt öde, som också mina nära och kära har fått lida för...

Visste ni det, att bara för att man är dömd för ett brott, betyder det inte att man har begått ett brott! Att bli dömd för ett brott betyder att rätten har bestämt det, alltså domare och nämndemän som inte har någon utbildning i varken psykologi, juridik eller erfarenhet av t.ex relationsvåld!

Visste ni också det att, bara det som framkommer i domstolen bedöms av dessa människor. Alltså det som sägs och visas i rättssalarna. Alla förhören, alla bildbevis, alla fastställda tider för händelser, all teknisk bevisning och eventuell videorekonstruktion som spelats in är inget som rätten får ta del av, såvida inte det åberopas! Vad visste jag om det?! Advokaten borde dock ha tagit sitt ansvar, så även Åklagaren, som har det största ansvaret för att det så sker! Även advokater och åklagare har lagar att följa, så också även många med dem som är inblandade i mitt fall. Så vad vill jag säga med detta?

Jo, nämligen att jag har blivit lurad av makten! Jag är inte ensam om detta heller, för sanningen är att många blir bedragna på samma vis som jag har blivit. Läs gärna Göran Lambertz rapport om felaktigt dömda. Jag har själv inte läst den, men ska göra det så snart jag får den (som jag har blivit lovad av en jurist, som intresserat sig för mitt fall).

Göran Lambertz har länge påtalat resningsinstitut som bland annat Norge och England har! Hans förslag gick ut på att, vid en förnyad prövning av målet, väga in allt som har lagts fram i ärendet! Inte enbart det som framkommit i rättssalen, om jag nu har förstått saken rätt?! Hur långt Regeringen har kommit med detta lagförslag, har jag ingen aning om... Kanske är det redan utagerat utan någon åtgärd, så som det verkar vara mest brukligt inom våra myndighetsutövare!

Fil 4:10-14  I min öken.