Frihetsberövad...

... Kan man vara på flera sätt! För berövad på sin frihet att få vara den man är - kan räcka!

Något jag väl känner till ur mitt eget liv nu och sedan en lång tid tillbaka, då jag egentligen  - var fri...

Helt fri är man ju aldrig, då man har tagit på sig ansvar. Ansvar för till exempel barn, djur, arbete och dylikt. Fast trots detta ansvar finns det tid för egen - Frihet...

En Frihet - som till och med är grundlagsstadgad!!!
Trots detta har speciellt kvinnor (jag) känt sig fängslade i sina egna liv. I många fall kan det bero på - Uppfostran och genom den kan man fastna i ett livsmönster som är otroligt svårt att ta sig ur!!! Hur man än vänder och vrider på sig ut och in så gör man alltid någon besviken...

Vissa går det så illa för att man (jag) försöker att ta sitt eget liv, för att man (jag) inte längre står ut i frihetsberövandet på det ena eller andra sättet! Andra (jag) blir avstängda känslomässigt och blir på så sätt olyckliga, deprimerade, ångestladdade m.m... Sen finns det en del som tar till våld (jag) mot andra i sin omgivning, då man i frustration över sin livssituation hålls tillbaka från sitt verkliga Jag!!! 

Av egen erfarenhet - vet jag att det är så och i vilken ordning detta sker är nog mycket individuellt, för varje människa! Det finns ju även många som tar till droger för att stå ut i/med sina liv... Den närmsta drogen jag själv tog till var alkohol för att fly från verkligheten, men tyvärr kan jag inte fly längre - där jag nu befinner mig - då ingen alkohol tillåts här på anstalt!!!

Så med detta skrivet - får jag leva i mitt frihetsberövande gånger två, på alla sätt och vis. "Inlåst och i en mycket svag position" och inte längre fri och stark, som jag uttryckt mig tidigare, att jag var - i ett brev till Expressen, i oktober 2012...

Då hade jag några månader innan gjort slut på ett liv i fångenskap, ett liv som jag har återupprepat om och om igen i mitt vuxna liv! Ett livsmönster som jag själv har försatt mig i och försökt att fly ifrån - utan framgång...

För när jag väl kommit så långt till att jag vet;

• Vem jag är!
• Vad jag vill!
• Vad jag får!
• Vem jag Älskar!!!
• Och blir Älskad av!!!

Då är det för bra för mig - för att få bestå och för att mina nära och kära skall låta mig få vara där, då rycker dem ifrån mig allt... Det är väl vad dem tycker mig vara värd - ett olyckligt liv... Eller??

Job 1:21  "Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter. Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn"

Job 3:1- 26   "Job förbannar sin födelse"