Citat från mina förhör...

2012-06-24
Första förhöret i Sandviken, ville jag babbla ur mig allt på en gång om vår historia, men stoppar mig själv med erfarenheten från förhöret 2011. Då var polisen inte intresserad av historien bakom, därför lät det som följande;

• Nu tar jag upp en helt annan story!
• Den röda tråden!
• Det är så mycket tankar och mycket!
• Men nu kom vi till en helt annan story!
• Det är också en historia för sig!

Med facit i bakfickan så skulle jag ha varit klokare då och berättat om detta i lugn takt om vad jag egentligen ville säga...
Istället så hasplade jag ur mig allt i 190, har jag minne av! Jag var nervös, förvirrad, chockad, stressad, sorgsen och kände mig overklig! Tänkte som så, att detta fanns ju till viss del redan nedskrivet i min dator och på facebook, och det skulle väl dem leta fram ändå... Sen tanken att jag bara skulle berätta om det aktuella, som hade hänt! 

I andra förhöret, samma dag, säger jag följande; "Då blir jag rädd, han går inte att lita på, det känns som att min sista stund är kommen, antingen var det jag som skulle dö..." Med andra ord, jag var livrädd att dö själv!!!

2012-07-02
Förhör med bland annat; 
"Jag tror att han är ute efter kniven och det är det som gör mig så livrädd."
"Jag är livrädd att han ska få tag på kniven!"
"Jag var i chocktillstånd."
"PANIK!"
"ÖVERLEVNADSINSTINKT!!!"

2012-07-25
Förhör med bland annat;
"Han är oberäknelig."
"Man vet inte var man har honom!"
"Jag är livrädd - alltså panikslagen!"

Vad jag vill säga - är att jag var livrädd för honom och visste att han var kapabel till att ta livet av mig! Han har strypt mig och slagit mig hårt innan detta tillfälle, samtidigt som han hotat mig! Så jag tror att vem som helst skulle ha reagerat så som jag gjorde... Jag har ändå svårt för att förstå, det som hände - som jag har skrivit tidigare...
Scenariot, har jag klart och tydligt framför mig, tror jag. I alla gall så som jag minns det, men i och med att jag blivit så misstrodd från allra första början, så har jag haft det svårt att försvara mig i detta! Till och med till den mildra grad att jag har börjat tro på det som polisen har antytt - hur de har fantiserat fram scenariot! Dock är bara deras bild av mg felaktig, eller så har de lyckats manipulera mig till att tro något som inte har hänt!!! Något som tydligt framkommer i ett av alla förhör - där jag då protesterar mot deras anklagelser... Går att läsa sig till i fup:en, men än tydligare framkommer det i de inspelade ljudbandsförhören,ibland även med kamera. Kan någon hjälpa mig till att få ut dessa? Polisen krånglar med att det skulle kosta mig en förmögenhet, som jag inte har!

Förlåt, men jag måste få ur mig allt detta, då inte allt fått ett ljus i mörkret...
Förlåt, säger jag främst till hans anhöriga, men också till mina nära och kära, som tvingas att leva med detta!
Förlåt också till er som varken känner eller kände honom, som följt detta fall på till exempel - Flashback.. Alltså ni, som är trötta på mig av någon anledning.
Förlåt också till ni som berörs av detta som egentligen vill hjälpa mig eller velat hjälpa mig och ni som fortfarande, orkar hjälpa mig! Jag förstår att ni har svårt att våga ta steget, ni som fegar. Jag förstår också att ni vänner, som hjälpt mig har gått in i väggen och blivit både fysiskt och psykiskt sjuka. Jag förstår också att jag är svår att förstå sig på och alltid har varit, så jag ber om ursäkt också för den jag är och troligtvis alltid kommer till att förbli! Jag kommer på grund av detta, alltid kämpa och vägrar att ge upp den rättvisa - jag så väl förtjänar!

2 Kor. 4:16-18
Hoppet om en kommande härlighet...