HÄLSNINGAR....

VILL PÅ DETTA SÄTT ÖNSKA ALLA 
MINA NÄRA OCH KÄRA....

ETT RIKTIGT...

GOTT NYTT ÅR...

MAMMA ÄLSKAR ALLA SINA FINA UNGAR.... PUSSAR... 

ÄLSKAR MIN EGEN MAMMA OCH ALLA MINA SYSKON...

VI SER FRAM EMOT ETT POSITIVARE ÅR...

MASSOR AV KRAMAR.... 

JEANETTE...

 

Hemliga Polisregistret!

Är man förvånad?! Nej, inget förvånar mig längre!!! Är jag en av dem över 200 registrerade?! I så fall, vad är antecknat om mig? Hade ju dock inte anmält någon för misshandel men däremot för olaga hot! Misshandeln var AB kriminalare i Gävle inte intresserad av att höra något om, efter incidenten den 11 september 2011...

Citerar en dagboksanteckning från Facebook 2011-09-26... -"Ringer till Tingsrätten i Gävle för att kolla om något annat fanns på honom. Men de senaste fem åren fanns det inget, i alla fall vilket han  bara kunde se! Sen ringde jag Polisen i Gävle för att kolla hur det gick med anmälan?! Fick då prata med den handläggaren som stod på polisanmälan, som jag hade fått hem, men han meddelade att det nu var en annan kille som var handläggare i ärendet. Men han besvarade mina frågor om vad som skulle hända om jag tog tillbaka min anmälan, sen berättade jag om den så kallade utpressningen. Frågade också slutligen hur lång tid det skulle ta att utreda detta?! Han meddelade att det kan vara olika, allt ifrån två veckor till en längre tid. Sen sa han att den andra handläggaren säkert skulle höra av sig, snart! Mycket riktigt så ringde han bara någon timme senare, ovetandes om att jag hade ringt dem idag! Han presenterade sig och försökte låta lite lustig över att jag inte visste vem han var, vilket jag då visste och fann mig snabbt i samtalet. Han frågade först lättsamt om platsen där det hände, om det var Rörberg? Vilket jag inte hade koll på vart det låg! Jag sa att jag inte kommer därifrån, Skärholmen - sade han då! Ja, där är jag född men jag bor ännu mera söder om Stockholm och skämdes nästan i samma andetag, då Salem har en sådan dålig klang i polisens öron. Så jag sa att jag nu bor i Rönninge. Sen var jag redan bortkollrad till att låta osäker på vad jag sa!

Till platsen och händelsen sa han, - Vad hände den kvällen? Jag berättade från början och kom en bit i händelserna, varav han upprepade det jag sa och antecknande. Sen fick jag godkänna om det stämde och jag blev ju redan då osäker om jag sa allt i rätt ordning?! Kommer nu också på vad jag glömde berätta! Det var det där med tändaren som han stod och tände hela tiden medan han sa ELD... Sen VÄRME med en lurig rå blick, hoppas nu att det inte gjorde något?!?

Vägrar att ringa honom en gång till, för det har jag redan gjort strax efter vårt samtal. Detta för att höra mig för om han visste något om Åklagaren tänkt gå vidare med anmälan - gällande olaga hot, fastän jag kanske drar tillbaka den?! Sen berättade jag varför jag hade sådana tankar, men jag vet inte om han lyssnade på mig eller bara på det han villei höra?! För han frågade direkt - Jaha, så du vill ta tillbaka anmälan, i så fall antecknar jag det här. NEJ, sade jag och sa att "HAN VILL" och jag fick förklara mig igen! Jaha - sade han, var det bara det du ringde om? Han lät väldigt trött på mig och han gav mig skuldkänslor, så jag blev på nedstämt humör. Slutade med - Jaja... jag ville bara att du skulle veta allt, för jag kände att jag missade säga varför jag ringde din kollega tidigare, om du undrade?! Sedan frågade han igen om jag kunde stå för anmälan om olaga hot, vilket jag självklart sa att jag gör. Sa också - att jag inte litar på vad han (IW) mer kan göra, då han har hotat mig tidigare. Men det var handläggaren inte intresserad av att lyssna på. Utan bara det som hände den kvällen! Vi sade tack och hej och nu är det upp till Åklagaren att bestämma om ärendet!

Jag får sms av monstret (IW) klockan 17.00 då han frågar om tiden vi ska mötas på i morgon?! Jag svarar så tidigt som möjligt och frågar om vi kan ses hos min väninna?! Han messar tillbaka och frågar - så vi ska inte prata då?! Jag messar tillbaka och skriver - Kan jag lita på att du inte gör mig illa då? Han messar tillbaka ett - Jaadå, vill ju lösa det här! Så nu har vi bestämt klockan 17.00 i morgon tisdag... Kanske helt puckat av mig då jag är hotad av honom till livet!  Men vad ska jag säga - Jag är inte rädd för att dö! Men jag tror inte att han dödar mig i morgon i alla fall..."

Citerat, som sagt... Originalversionen finns på Facebook som jag tyvärr inte kan använda på anstalten. Skulle dock gärna vilja dela med mig om allt annat som jag skrivit om, - Som till exempel -"Så hotade han med att han hade kontakter som kunde göra livet olyckligt för min räddande ängel." 
Men jag kommer att återkomma till detta. Kan tänka mig att i alla fall några gärna skulle vilja veta vad jag mer skrivit på bland annat Facebook...

Apropå det så kollade jag på "Sova med fienden" med Julia Roberts häromkvällen! Något som Aftonbladet gjorde något stort om, som jag själv inte har någon förståelse för! På förstasidan stod det - hösten 2012 att jag hade fått inspiration av Julia Roberts. VAD? HUR? - Förstår ni på vilket sätt jag skulle ha fått det, så får ni gärna förklara detta för mig?!

Saken var den att en före detta väninna hade delat med sig på Facebook denna natt att hon skulle se på den filmen! Jag tryckte på gilla knappen - så som man gör på Facebook - inget konstigt med det och skrev skämtsamt . "Det ska jag göra nu"... Alltså sova med min fiende! Vilket han just då var i mitt tycke, då vi hade haft groll mellan oss, under hela dagen och kvällen...

Men tydligen så har många sina egna fantasier om vad som ledde fram till vad som har hänt!?! Är någon intresserad av sanningen och varför det skedde? Varför är folk så fega på att ta reda på detta? Alla mina och hans nära och kära, vet att det påstådda motivet inte stämmer, men alla tiger om det - VARFÖR?!?!

Luk  6:37
Döm inte

JAG GÖR VÄSEN AV MIG!!!

Många är det som tycker att jag inte ska göra något väsen av mig. Vissa kanske till och med önskar mig död, men inte mina nära och kära! De vill dock slippa se mig på löpsedlar, förstasidor och mittuppsplag. Jag förstår dem, men tyvärr var jag naiv när Advokaten meddelade mig på häktet att  Expressen ville ha en intervju med mig. Det var innan jag hade blivit dömd, jag trodde att de ville hjälpa mig att få fram den sanna bilden av vad som hände Ni må tro att jag ångrar mig bittert, att jag ställde upp, för dessa bilder som togs då används ju titt som tätt fortfarande! Även det jag då sade och det som jag skrivit till tidningen om... Dock står jag för det jag har skrivit själv och delat med mig av, men jag förstod inte då (i mitt chocktillstånd) vad det skulle få för konsekvenser!

Det är svårt för mig att få förståelse i detta och få förståelse överhuvudtaget alls - för det som har hänt! Det är ju knappt att jag begriper det själv, därför är det svårt att förklara vad som hände... Jag gjorde ändå mitt bästa i hela rättsprocessen, men ändå blev jag helt missförstådd. Tror ingen hjälpt polisutredarna såsom jag gjorde och därför blev det jag sade - inte trovärdigt! Det är av den anledningen som jag blev/är dömd, även fast allt som jag sa går att kolla upp med bevis, som finns och all bevisning som polisen valde att inte följa upp! Min berättelse och den videorekonstruktion som jag ställde upp på, visar hur och varför det gick såsom det gick! Detta visades inte upp i rätten och jag har inte fått något svar på varför den valdes bort?! Möjligtvis för att jag fortfarande även då vart förvirrad över vad som hänt! Den chock som jag fick över det inträffade gjorde att jag skämtade bort mycket, som en sorts försvarsmekanism! Det var som om jag medverkade i en film och hade huvudrollen och försökte dramatisera innehållet...

Ni kanske undrar varför jag har ett behov av att skriva på den här bloggen?! Svaret är - att jag måste få er till att förstå, att det som hände inte vart med vilje!!! Det fanns varken planering eller något motiv bakom, mer än att jag olyckligtvis flydde i panik - baklänges - med honom efter mig... Dock började det som ett pututativt nödvärn i soffan, där vi båda satt...

Nu var det inte meningen att i detalj gå in på vad som hände, men jag vill för er påvisa att jag blivit orättvist hårt dömd! Därför tycker jag det borde vara min fulla rätt att få försvara mig i detta! Då kanske ni tycker att jag ska vända mig till rättssystemet, för att få hjälp?! Jag har kontaktat ett flertal Advokater, vänt mig till rättshjälpsmyndigheten och och vart uppe i rättshjälpsnämnden. Har också haft besök av rättskonsulterna och nu senast av en annan rättshjälporganisation, man allt tar sin tid och alltför ofta nekas jag hjälp, då jag inte har några ekonomiska resurser.

"Men skam den som ger sig" heter det ju. Vem eller vilka tjänar på det?! Vi människor har alla rättigheter och möjligheter, vilket är vår fulla rätt att nyttja. Jag har alltid stridit för det jag tror på, så varför skulle jag ge mig nu?!
 
Något jag också har haft svårt att få förståelse i, är att jag strider inte bara för min egen del. Det är för alla orättvist dömda eller till och med oskyldigt dömda. Målet är att få återuppta mitt liv igen, tillsammans med mina barn och käresta. Mina barn älskar mig överallt annat på denna jord, (vågar jag faktiskt skriva). Det är vad jag får höra från dem i alla fall. Ska jag då inte få kämpa för att få en upprättelse?!

Jag kan inte acceptera min dom, och det skulle ingen av er som läser detta heller göra, om ni visste hela sanningen!

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Med andra ord har jag modet att vilja förändra det jag kan. Det skulle jag dock ha insett - innan allt detta tragiska hände...

Gal  6:9
Låt oss inte tröttna på att göra gott.

En ursäkt ifrån mig!

Jag vill här be om förlåtelse för allt elände som jag har ställt till med, men kom ihåg att jag inte var ensam om det som hände. Ni som kände till vårt jo-jo förhållande vet exakt varför! Speciellt ni hojvänner som varit vittnen till alla grälen på hojträffarna..
Ockelbo, Fagersta. Mariehamn, Ruosevi... Har jag glömt några? Skulle kunna påminna er om vad exakt det gällde också! Ni vet vilka ni är och ni är namngivna i mina förhör och era namn finns också med i "slasken". Polisens sekretessbelagda handlingar som inte finns med i förundersökningsprotokollet.
Kanske vill ni hjälpa mig, då jag ska söka resning i mitt fall. Tänk på saken och samtidigt vill jag påminna om en paragraf (som jag inte kan för tillfället) som handlar om att man ska berätta vad man vet! Vill ju gärna inte anmäla er för att hålla inne med bevisning/information som skulle kunna ge mig upprättelse!  

Detta gäller ju även er Poliser som tog upp anmälan om olaga hot 11 september 2011 samt ni Poliser jag träffade innan jag häktades 25 juni 2012. Speciellt du som noterade blåmärken på mina armar och ben, samt du som frågade mig om IW slog mig, där på arresten i Sandviken?! Kanske även LB som fick massor av information av mig utanför förhör, som det inte skrevs några tjänsteanteckningar på! När ska jag få min rättvisa i detta?

Mycket märkligheter finns det i  mitt fall, bland annat - ett inbrott som skett i huset - tiden mellan 3 juli och 10 juli! Förutom motorcykeln, försvann hans plånbok, som sedan kom till rätta. Men inte det som var mitt, som också försvann, bland annat bilder av våldskaraktär i en kamera som var hans. Min kamera låg dock kvar på samma plats. Saknas gör även USB-minnen, SD-minneskort, Cd-skivor, mina två hojställ och mina två hojhjälmar. Dock låg mina smycken kvar och massor av annat av värde. Kan någon förklara det?! Är tacksam för alla tips...

Märkligt är att Polisen inte beslagtog kameror, då bilderna kan säga en hel del...

För er information; har jag ställt dessa frågor till berörda, men ej fått några kloka svar. Kanske på grund utav att IW har en kusin som jobbar inom Sandvikenpolisen, vad vet jag?!

Vet ni som läser detta mer än mig, så får ni gärna skriva det här i kommentarsfältet! Vill också påminna er om att löpsedlar, förstasidor och rubriker är till för att sälja och ingenting annat! Granska och analysera det ni läser i tidningarna - är ett hett tips! Inte ens Dagens Nyheter håller sig till sanningen - tyvärr!

Mik - 7:8
Jag har fallit men jag reser mig igen...