DJÄVULSDANSEN!

MEDBEROENDE! GALENSKAP! KAOS! SKAM! ÅNGEST! AL-ANON. LVM-ANMÄLAN. ANPASSNINGSBAR! KLASSENS CLOWN! ROLIG... SKITFÖRBANNAD! STACKARS... OFFERKOFTA!!!


Ni som såg programmet, vet vad jag menar. Ni som läste min första hemsida 1998 förstår mig. Ett ämne jag då berörde starkt på den tiden, som fick mycket uppmärksamhet. ett flertal skrev i min gästbok, som möjligtvis finns kvar på nätet. En hel del mail fick jag också, som besvarades.

Och vad vill jag säga med det? Att jag är en av de 100.000-tals medberoende. Att mitt liv och leverne har påverkats. Att man inte hade tid till ett eget känsloliv. Att man levde med rädslor av olika slag som påminner om ett katastroftänkande. Möjligtvis fortfarande, fast nu har jag insikt mer i detta. 

Se fortsättningen av serien nästa Tisdag...

Jes 12:2 Gud är min räddning, jag är trygg.  

KÄNSLOR!

Får man visa känslor på anstalt? Tveksamt, för varje udda beteende lägger alla märke till och det blir dagens snackis. Kan t.o.m bli veckans eller månadens snackis, om inget annat uppseendeväckande händer däremellan. Folket i detta lilla miniatyrsamhälle ska ha koll på allt och speciellt då någon visar sig vara arg, ledsen, tvär eller ursinnig. Glad ska man gärna vara hela tiden, men är vi för glada reagerar personalen misstänksamt. Fast glada är ju dem flesta jämnt och det mår alla bra av...

Fast tyvärr går ju mycket emot oss, både här på insidan och saker som händer på utsidan. Vi alla intagna förstår då varandra och är sympatiska, men personalen däremot har svårt att visa någon som helst empati för våra problem, besvär och motgångar. Det är det som kallas vård ironiskt menat...

Visar vi känslor av olika slag då, kontrolleras vi extra mycket och säkert antecknas det i KLAS, som är Kriminalvårdens Logg Anteckning System och används flitigt vid udda beteende. Är vi däremot glada, empatiska, energifyllda, idérika, flitiga och gör framsteg (som vissa faktiskt gör) så glöms systemet bort! Ska det vara så? Har jag fel? 

Det påminner mig förresten om en JO-anmälan som jag skrev för snart ett år sedan, som jag delar med mig av här;

Hej,

Nu har jag fått nog av Kriminalvården och dess personal som jag haft att göra med. Inte alla givetvis, men det finns ett antal jag skulle kunna namnge. Dock vill jag samtidigt rosa Generaldirektör Nils Öberg och Ulf Jonsson som hjälpt mig i ett ärende. Stort varmt tack!

En del skulle jag vilja anmäla och andra borde granskas. För kritiken jag här tänker förmedla gäller hela min verkställighet av det jag kan komma på för tillfället!

Börjar med FäL 1 kap. 4 § - "Varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihetsberövandet".

Denna paragraf förbises dagligen då vi bemöts med nonchalans, misstroddhet, ointresse, slarv, kränkningar, meningslöst arbete och daganteckningar med osanningar som sen ligger till last för oss vid exempelvis permissioner. 

Några exempel som jag själv vill belysa är;

• Vid samtal med personal på vaktkontoret kan tidningen eller datorn vara intressantare än att bemöta klienterna med ett intresse eller åtminstone blicken.
• Intresset för oss som personer saknas också. Även fast man visar att man är pratglad och gärna delar med sig, så får man inga frågor om barn eller tidigare arbeten.
• Slarviga och felaktiga dagsnoteringar skrivs, som blir svårt att få rätt i då vi blir misstrodda dagligen. Ord som t.ex. "klienten påstår" används ofta.
• Kränkningar som gäller t.ex. - Vad vi köper i kiosken, vad vi stoppar i oss, hur vi är som personer, vår rätt att få försvara oss på lika villkor vid påstådda misskötsamheter.
• Meningslöst arbete som vi tvingas utföra som varken är utvecklande eller förberedande för frigivning, vilket är Kriminalvårdens målsättning med arbetet. 
• Osanningar i dagsnoteringar och felaktiga uttalanden från personal som inte känner oss till myndigheter i viktiga ärenden.

Fortsätter med FäL 1 kap.5 § - "Verkställigheten ska utformas så att den intagnes anpassning i samhället underlättas och så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas".

Detta har speciellt i  mitt fall förbisetts då jag under snart 1 år och 5 månader inte fått godkänt att ringa alla mina fem barn på Kriminalvårdens telefonisystem, som borde vara fullt möjligt. Dessutom placeras jag på en anstalt så långt bort som möjligt ifrån mina barn, som första initiala platsen! dessutom har jag fått nekande svar på att få tillstånd att ringa tandvården, gällande barnen. Trots att jag har gemensam vårdnad för de tre minderåriga med god kontakt.

I samma paragraf står det; "För varje intagen ska det upprättas en individuellt utformad verkställighetsplan". - "Verkställigheten ska planers och utformas efter samråd med den intagne och i samverkan med berörda myndigheter". 

Detta förbisågs i mitt fall. Dels finns inte mina fem barn med särskilt tydligt, som det borde då Kriminalvården ska ta stor hänsyn till detta och dessutom finns det felaktigheter. T.ex. så står/stod det att mina barn är familjehemsplacerade i den första verkställighetsplanen, som upprättades av Riksmottagningen på Hinseberg. Det anser jag är ett grovt fel som jag vill anmäla, då det har stor betydelse i planeringen för mig. Uppgiften kan möjligtvis ha kommit från häktet i Gävle där Frivården antecknat detta av okänd anledning! I så fall vill jag anmäla dem. Detta för att mina barn har ALDRIG vart familjehemsplacerade! så ur barnperspektiv missar Kriminalvården och dess anställda mycket som också borde granskas mer...

I samråd har alltså inte denna verkställighetsplan upprättats med mig, vilket är bevisat ovan. Det vet jag slarvas med i många fall, då dem jag pratat med inte känner till att en verkställighetsplan inte ens finns. Fåtal har fått läsa sin egen och ingen jag känner har fått behålla någon kopia som det står att man ska få. Detta gäller på både Hinseberg och Ystad.

Hoppar fram i lagboken, fastän jag skulle kunna kommentera paragrafer här emellan!

FäL 2 kap. gällande placering förbises nog av många anstalter, men främst på kvinnliga då öppna avdelningar stängs ner av ekonomiska skäl, vilket strider emot Europeiska lagar. I 1 § står det bl.a. att hänsyn ska tas till den intagnes behov av sysselsättning och omvårdnad.

Åter igen togs ingen hänsyn till mina fem barn, då jag placerades i Ystad - fastän barnen bor i Stockholm, som ligger närmare Hinseberg med samma säkerhetsklass. Någon meningsfull sysselsättning finns det inte heller speciellt på någon av dem, att ta hänsyn till! 

Beträffande sysselsättning i Fängelseförordningen 12 § står det också;"En intagen ska så långt det är möjligt anvisas sysselsättning som (är ägnad att motverka återfall i brott eller som på annat sätt) underlättar den intagnes anpassning i samhället. Särskild hänsyn ska tas till den intagnes motivation till förändring". 

Min tolkning i mitt individuella fall, är att det då skulle vara fullt möjligt att utveckla mitt författande, som för mig skulle underlätta anpassning i samhället, då jag behöver upprättelse. För det stressade liv som jag levde som förde mig hit - måste förändras! Det är jag motiverad till och påtalat mycket i samtal och utredningar med berörd personal.

Jag var nämligen tidigare en hårt heltidsarbetande 5-barns mamma, som levde singel och hade det tufft ekonomiskt! Dock levde jag för mina barns aktiviteter som jag så väl unnade dem. Men då intresset är svalt att ta reda på vad som måste förändras, får jag inte gehör för mitt behov...

Kan även läsa i FäL 3 kap. 1-2 §§ såsom jag tolkar dem, att detta är möjligt. Det är ett arbete, det är en utbildande och kan vara strukturerat. Dessutom tror jag att jag har rätt till aktivitetsersättning p.g.a. funktionsnedsättning som passar sig i detta fall. Även detta har då förbisetts!

Enligt FäL 4 kap. Fritid och 5 kap. Personliga tillhörigheter - har det även där fråntagits mig rättigheter under min verkställighet, hittills... I allmänna råden står det nämligen; "En intagen bör ges möjlighet till fritidssysselsättning som utgår från behov som har identifierats i verkställighetsplanen!

I mitt fall har jag påtalat detta sedan jag häktades - att mitt mål är att skriva en bok om detta som har hänt mig. Inget är antecknat om detta i Kriminalvårdens dagsnoteringar eller i verkställighetsplanen. Jag har istället mötts med ett ointresse och motarbetats i detta, då jag inte ens fått tillgång till mina egna skriverier och brev från anhöriga, som påminner mig om min historia. Detta borde ju istället ha uppmuntrats då jag brinner för skrivandet...

Enligt FäL 7 kapitlet gällande besök och telefoni, har detta försvårats av Kriminalvårdens byråkrati och överförmynderi. Jag har under min verkställighet flyttats runt på 9 olika arrester, häkten, psykiatrikliniker och anstalter - från Härnösand till Ystad! Varje flytt har inneburit förlorad kontakt med barnen, då handläggningen av tillstånd dröjer...

Dock har jag haft besök av alla mina döttrar, moder och syster ett flertal gånger. Men ändå måste dem nu efter flytten till Hinseberg - komma två gånger på besök, innan dem får tillstånd att övernatta i lägenheten, som finns till låns här... Det anser jag är fel, då man borde ha mer effektivitet och vara mer humana och tillmötesgående i sådana fall, då det är Kriminalvårdens målsättning! 

Enligt kap. 7 i KVFS 19 § och efterföljande paragrafer som gäller granskning av post, så fungerar det inte alltid så. Utan anledning granskas all min post t.o.m. från myndigheter har det hänt och från Advokatbyråer samt Rekommenderad post från Sjukhus. Av andra har jag också hört i Ystad att post hålls kvar utan information om detta...

I Förvaltningsrätten finns det mycket som Kriminalvårdens anställda måste läsa på! För dessa bestämmelser gäller vid överklagande ärenden. Så för att slippa onödig administration som behövs till annat, så borde man rätta sig efter detta! För det är inte ovanligt att man kan få vänta upp till två månader på Hemställan som lämnas in...

För vad som står i Förvaltningslagens 4 § är; "Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt". Det tolkar inte jag som två månader och detta vill jag anmäla, då jag själv har fått vänta i många fall upp till en månad. Det gäller främst i Ystad men även på Hinseberg, finns det av onödig väntan som ett exempel - fick jag vänta 13 dagar på att få in mina telefonkort efter flytten. Ett annat exempel gäller en kalender för 2013 som jag bad om, som jag aldrig fick på fem månaders vistelse i Ystad. Vart tog denna Hemställan vägen? Vissa försvinner nämligen!

Så Förvaltningslagen 4 § förbises dagligen, för servicen är verkligen undermålig! Speciellt i Ystad där 19 § 1 kap. i KVFS inte efterföljs. Där finns det ingen information ens vart dessa lagar, förordningar och föreskrifter finns att ta del av. Där saknas all information som kan vara värt att veta, för en nyintagen! Inte ens vid inskrivningen får man den informationen. Det är desto bättre på Hinseberg, men här är det istället svårt att få tillstånd att ringa angelägna samtal till myndigheter och dylikt... 

Vid ankomst till anstalten Ystad är det dålig information, gällande att få underrätta närstående enligt 3 § i Fängelseförordningen.För nyintagna borde detta förtydligas.

Den information om ordningsregler och dylikt som dock finns, är dåligt uppdaterade och stämmer därför inte med verkligheten. Detta medför missförstånd och irritationer, som sen ligger oss till last, då vi protesterar. Trots detta åtgärdas inte felen, för ingen vill ta ansvar att det blir gjort. Detta har jag bemötts av på flertal av dem ställen jag har varit på bl.a. Gävlehäktet, Österåkers gemensamhetsavdelning för kvinnor, Saltviks häkte och Ystadanstalten.

Oskrivna regler kan också bestämmas från en dag till en annan, utan information eller via en handskriven lapp av okänd undertecknad.

Angående vår säkerhet intagna emellan (som jag inte hittar någon speciell paragraf för) är under all kritik. För Hinsebergs RIKSmottagning som är en avdelning för kvinnor, som utreds extra för RISK-bedömning. Ändå är det sällan personal där som övervakar avdelningen och lär känna de intagna ordentligt. Risken bedöms istället bara på korta intervjuer och genom frågeformulär hos Psykologen, vilket är anmärkningsvärt! 

Som ett exempel - vill jag nämna vad som hände i våras (2013) på denna avdelning;

En tjej informerade personalen flera gånger om att hon kände sig rädd och hotad av andra intagna på samma avdelning. Personalen (vet jag själv) kände också till att det var oroligt på avdelningen. Ändå höjdes inte säkerheten som borde vara brukligt. Så trots detta fick följande hända, för att inte personalen gjort något åt saken - Tjejen blev attackerad med hett kokande vatten hällt över sig, som hon försökte skydda sig mot... - Men hon fick 2:a och 3:e gradens brännskador på 12% av kroppen och fick opereras vid ett flertal tillfällen, för detta! De två som attackerade henne, fick vad jag vet hittills 3 år extra för det, men vad fick Kriminalvården och dess anställda för straff?! Tilläggas här är ju vad man läser i tidningar och ser på TV, bl.a. Kumlahändelsen - nyligen...

Orättvisor är en annan fråga, där intagna behandlas olika av personalen. En kan skrika fula ord, dagligen - utan rapport medan en annan får rapport bara av att höja rösten!

Misskötsamhet utan rapport kan inte kommenteras eller försvars i dagsnoteringarna. Misskötsamheter med rapport - utreds av personalen själva, utan något Juridiskt ombud för klienten. I många av fallen gäller det alltid ord mot ord och sällan får klienten rätt, då Kriminalvårdarna går två och två och klientens vittnen, vill sällan ställa upp. Detta får sedan ligga till last för oss vid ansökan om permission, vid utslussning och vid frigivning!

I FäL 5 kapitlet gällande personliga tillhörigheter samt 16 § i Fängelseförordningen står det; 
"Tillhörigheter som omhändertagits förvaras på betryggande sätt".

Där skulle jag vilja anmäla fler händelser som drabbat mig och andra. Först gäller det att jag funnit en annans klients domstolspapper bland mina handlingar i Ystad. Detta har hänt en annan tjej här på Hinseberg också berättade hon. Även en guldring med ingraverat namn hade hon fått bland sina tillhörigheter, som inte var hennes. Sen har jag fått sortera in mina handlingar på nytt i pärmar, då allt innehåll åkt ut ur pärmarna vid transport. Vid transport från en anstalt till en annan, har saker försvunnit. Min mobiltelefon med fläckfritt glas har lagts tillsammans med skruvar, som av någon anledning låg i min låda, vid min första transport. Bärandet av dessa boxar av transportpersonal är mycket oförsiktigt, vilket drabbade mig i senaste flytten.

I 10 § 5 kap. i KVFS står det; "Inför en transport ska de personliga tillhörigheterna som ska följas med vid transport - packas i emballage som tillhandahålls av Kriminalvården. Emballaget skall plomberas. Den intagne ska, om möjligt, själv packa sina tillhörigheter och plombera emballaget". 

Då vill jag meddela - att jag, under mitt frihetsberövande på snart 1 år och 5 månader - har jag aldrig plomberat emballaget själv, under dessa 13 transporter! Ej heller fått packa båda dem två boxarna som får väga max 10 kg/st. I vilken lag står det 10 kg?!

Kan tillägga att denna vikt knappt täcker botten på boxen... Därför borde det inte vara tillåtet att bära boxarna i varsin hand i kortsidan, såsom transportledaren gjorde i min flytt för två veckor sedan. I boxarna låg nämligen allt från solglasögon, armbandsklocka, cd-skivor utan fodral till tyngre böcker och pärmar. Det var t.o.m. så ett en kriminalvårdare reagerade starkt.

Humant och effektivt är det inte heller att sedan få vänta i två veckor på ens tillhörigheter; såsom telefonkort, frimärken, adressbok, hårborste och dylikt. Så allt vad som står i foldern - "Om svensk kriminalvård 2013" är inte vad som gäller i verkligheten!

Gällande tillhörigheter så får det som köpts in på en anstalt - inte tas in på en annan vid flytt. Allt som finns i kiosken att köpa på den nya anstalten får köpas in på nytt. Speciellt hygienartiklar och smink som oftast är dyrt och inte säljs till humana priser heller... Detta medför att man i längden samlar på sig mycket onödig vikt, helt i onödan. Varför litar inte den ena anstalten på den andra, då det ändå är dem som oftast ändå packar allt i boxarna?! Inte ens påbörjade handarbeten och garnnystan får tas in på Hinseberg, från en annan anstalt.

Konkurrensverket borde ta sig en funderare om kioskverksamheten på anstalterna, då vi tjänar 11 kr/timme. (2013) Nu 2014 är det 13 kr/timme... Enligt Europeiska fängelselagar vad jag förstått, ska det räcka till att försörja barn hemma. Det skulle aldrig fungera i mitt fall, då jag är betalningsskyldig för underhåll till fyra av mina fem barn, på en tidigare inkomst år 2011 på ca. 240.000 kronor. Det kallar jag dubbelbestraffning, då ränta dessutom tillkommer på beloppen...

Sysselsättningen enligt FäL 3 kap. samt 12 § i Fängelseförordningen efterlevs heller inte fullt ut. Mer kan göras för att underlätta den intagens anpassning i samhället. Särskilt då den intagne visar motivation till förändring och vill utveckla färdigheter och kunskaper som foldern "Om svensk kriminalvård 2013" belyser.

Detta grundar sig nog i att vi inte ens får frågan vid samtal, intervjuer och utredningar om vi har något CV eller vad vi kan och vill utveckla. Ingen på någon av alla dessa ställen som jag har passerat kan jag säga har intresserat sig för det. Ändå beskriver ju ett CV ganska mycket om hur personen är i stort. Istället letar man fram allt dåligt med personen ifråga och inget av det positiva lyfts upp, varken i psykologutlåtanden eller i verkställighetsplanerna. Man kan inte förvänta sig någonstans att få beröm eller någon sorts bekräftelse i positiv bemärkelse...

Under dem Allmänna rättigheterna i 12 § 1 kap. i KVFS - står det; "Den intagen har också rätt att få mat som är anpassad efter hans eller hennes medicinska behov eller religion".

I Ystad hörde jag själv säga till en intagen som är laktosintolerant att hon FÖRSÖKER göra det så laktosfritt som möjligt. Är detta acceptabelt av ett kök där ca. 100-talet måltider tillreds?! Tycket inte heller att det är okej att köken gör det enkelt för sig och serverar muslimer laktosfri fläskpannkaka och laktosintoleranta fläskfri...

Slarv och lathet gällande kosten förekommer också vid transporter. Kostcirkeln efterlevs inte och vid förseningar hoppas måltider över. Själv blev jag serverad endast sallad, fastän jag äter allt. För att det vid beställning av mat skrivits in "bara sallad" istället för "extra sallad" av medicinska skäl!

Sen enligt 31 § i Fängelseförordningen gällande transporter så efterlevs inte detta heller. Där står det; "En intagen som transporteras eller av annan anledning vistas utanför anstalten under Kriminalvårdens övervakning ska inte utsättas för onödig uppmärksamhet"!

Transport i mitt fall har detta fungerat förutom i ett fall - då jag var på mammografi på Centralsjukhuset i Kristianstad, ganska nyligen. Transportbilen parkerades nästan så långt bort som det var möjligt. Därifrån och tillbaka till bilen, fick jag gå genom huvudentrén på sjukhuset och uppför trappor som låg centralt och öppet i sjukhusbyggnaden. Detta med en vårdare framför och två snett bakom, vid sidorna som höll mig fast i bältets öglor. Detta förde med sig många stirrande blickar och anmärkningsvärt är också att medföljande personal var två mycket unga sommarvikarier. Detta trots min höga riskprofil som är utredd...

Har också hört att det förekommer fängsel enda in i rättssalarna, där det ska skötas snyggare. Bland annat, har tjejen med brännskadorna drabbats av det förödmjukande och kränkande.

Fängelseförordningens 8 § känner inte Ystads personal till, efter att jag frågat efter förtroendeman. Jag skulle själv gärna samtycka till detta, då jag behöver en. Men jag fick ingen vettig information gällande detta - inte heller av Frivården som jag kontaktade. Hur går jag vidare när ingen vill ge mig svar på detta?!

Permissioner är inte heller så lätt att få och speciellt inte på Hinseberg, sägs det. Själv har jag sökt för ömmande skäl vid ett flertal tillfällen, på de ställen jag varit på och fått avslag. Detta är jag inte ensam om att få av samma anledning, men detta beror mer på resursbrist och jag betvivlar att det är lagligt. Det gäller allt från lufthål till regelbundna permissioner. 

I många fall måste omprövning av särskilda villkor ske för att få permission, utslussning, slippa fängsel och för att få andra förmåner. Men detta sker alltför sällan och initiativet till omprövningar sker sällan, från Kriminalvårdens sida, som borde vara brukligt för att efterleva alla lagar, regler och fängelseförordningar.

Att det sker för sällan kan bero på att den positiva utvecklingen klienten gör - sällan noteras i dagsnoteringarna. Då är det inte så lätt att övertyga huvudkontoret i Norrköping om att ändra ens villkor, då det är dem som bestämmer om detta. Att kontaktpersonerna och klienthandläggarna kan hjälpa den intagne till hans eller hennes fördel - verkar ej vara brukligt, men förekommer i vissa fall...

Nu tror jag att jag fick med ganska så mycket. Men jag vill ändå påtala att Europakonventionens mänskliga rättigheter borde efterföljas bättre och det som Europarådets ministerkommitté rekommenderar till medlemsstaterna avseende de Europeiska Fängelselagarna!  

Jeanette Javell 13-135

Många anmälningar har jag gjort och dem tänkte jag faktiskt dela med mig av. På så sätt får ni inblick i hur Kriminalvården fungerar samt vårt Rättssystem och Polisens arbete... 

Jag har alltid varit som en öppen bok och det är mitt sätt att kommunicera med omvärlden. Om ni vill läsa bloggen - är upp till er, den går också att stänga med ett klick på krysset, längst upp till höger... 

Gal 6:2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag...

PSYKOPATISKA PERSONLIGHETSDRAG...

Jag är tyvärr inte rätt person att få ifrågasätta detta. För nu när jag fått den stämpeln på mig, är det ingen som tror å vad jag säger eller skriver. 
Dem flesta vill gärna missförstå mig i allt vad jag uttrycker. Alltså allt jag kommunicerar med - i tal, skrift, kroppsspråk, känslouttryck osv. T.ex. om jag känner sorg över hur livet har blivit eller när jag pratar ömmande om mina barn, så bedöms mina tårar vara av egoistiska skäl. En psykopatisk person döms ju för att vara en ondsint människa, och en ond människa har väl inga empatiska känslor?!

Det är så jag bemöts sedan jag fick den stämpeln. En stämpel som jag inte själv har förmåga att radera ut! Kanske är det bara mina nära och kära som har känt mig länge, som kan hjälpa mig med det?! Frågan är bara hur jag ska få dem till att förstå...
De kan nämligen, liksom jag inte ta det till sig - det som har hänt, än mindre förstå...

I rekommendationen efter utredningen på Riksmottagningen stod det i utlåtandet att jag skulle erbjudas professionell psykiatrisk hjälp. Det gick förut också att läsas i verkställighetsplanen. Nu har dock någon gått in och ändrat det och vad det innebär är för mig svårt att säga. Kanske betyder det att psykopatstämpeln har börjat raderas ut?! 

Hur ni som nu läser detta bemöter det jag skriver och kommer att skriva, är för mig mycket intressant. Jag uppskattar ärlighet och vill gärna veta vad ni tycker, tänker och känner. För jag förmodar att denna blogg gärna vill kommenteras, men jag kan ha fel.

Sanningen är viktig för mig och har alltid varit, fast jag förstår om ni betvivlar mig i detta. Det är okej, för media har ju inte gett er denna sanna bilden av mig och det som hänt! Speciellt inte om ni förlitat er på löpsedlar, förstasidor och rubriker.

Därför vill jag med denna blogg uttrycka mig med egna ord. Jag, precis som alla andra svenska medborgare har yttrandefrihet och det hoppas jag att ni respekterar...

I morgon, den 22/9, har jag varit frihetsberövad i två år och tre månader, så nu tycker jag att tiden är mogen för mig at berätta vad som hände. Allt för många spekulationer och påståenden har jag hört och läst, men ingen verkar vara intresserad av att höra sanningen. Vill ni ha den?

Ords 12:20 De som främjar frid får glädje. - Jeanette.

Hej, mitt är Jeanette och jag är nyss fyllda 44 år. För ca två år sedan blev jag dömd till fängelse i 15 år, som sedan ändrades till 14 år. Det innebär att jag kommer att vara frihetsberövad i nio år och fyra månader. För i normalfallet kan man bli fri efter 2/3 - delar och blir då villkorligt frigiven.

Min VF är 2021 och som det ser ut nu kommer jag då ha övervakning pga det särskilda villkoren dem satt på mig. Villkor som man alltid får vid grov brottslighet som jag blivit dömd för. Dessutom fick jag usla resultat på den utredning som gjordes på mig på Hinsebergs Riksmottagning.

Ett utredningsresultat som visad att jag har eller hade psykopatiska personlighetsdrag som bedöms vara uppfyllda till en sammanlagd hög nivå. Självklart ifrågasätter jag detta själv och säkert många med mig. Värt att återkomma till.

Därför bedöms risken för återfall i våldsbrottslighet (partnervåld) och även misskötsamhet inom institution inom en överskådlig framtid klart förhöjd.

Men då vill jag gärna inflika med vad Dick Sundevall skrivit i tidningen SKURK nr 5 - 2011; "Poliser och Jurister vet att relationsmördare som inte har ett kriminellt förflutet i princip aldrig återfaller i Brottslighet". Han skriver också i samma tidning; "Kunde man inte tänka sig att släppa ut en del av dagens relationsmördare med elektronisk fotboja efter ett antal år bakom murarna? Vad ska de sitta inne för? För att vi ska utöva någon form av medeltida hämnd?! Bättre då att de kommer ut och jobbar så de kan betala sina skadestånd och dra in lite skattepengar istället för att nu kosta skattebetalarna en massa." Vad tycker ni?

Jag är alltså dömd för mord mot mitt nekande, och det är väl vad denna blogg mycket kommer att handla om. Nästintill bara om mig själv, då jag inte har för avsikt att lämna ut någon.
Så långt jag kan ska jag försöka göra mig tydlig och kortfattad samt vara respektfull mot alla brottsoffer. Jag uppmanar även er som vill kommentera mig, att göra det. Motbjudande inlägg kan komma till att plockas bort, men bara vid grova yttringar.

För tyvärr så räknar jag med det, efter att ha skummat igenom tråden på Flashback bl.a. Vill ni så kommenterar jag gärna detta och har ni frågor, så svarar jag också gärna på dem. Så välkommen att fråga på. Svar kan dock dröja pga snigelposten som vi inom Kriminalvården måste använda oss av.

Luk 6:37 Förlåt, och ni skall bli förlåtna - Jeanette